Jag har ett nytt jobb: sedan i måndags jobbar jag som marknadskommunikatör på Esri Sverige. Företaget jobbar med avancerade, smarta kartor, eller GIS – geografiska informationssystem som är den officiella beskrivningen.
Första dagen jag rullade in mot centralstationen med tåget möttes jag av en huvudstad i vacker vinterskrud. Jag hade även fått med mig en 30 minuters försening efter Södertälje så jag blev försenad allra första dagen till nya jobbet…
Det är inuti det här rymdskeppet som Esri har sitt Stockholmskontor.
Det jag reagerat mest på under veckan är hur otroligt glada alla medarbetare är. I fredags pratade jag till exempel med en man som blev som en glad småpojke i sin favoritsandlåda när han beskrev vissa projekt han och Esri jobbar med. Jag älskar det engagemanget!
Dessutom verkar precis alla läsa mejlen man skickar. Eftersom jag är nyanställd skulle jag skriva kort om mig själv och skicka ut till alla på företaget. Vart jag än vände mig resten av dagarna så visste folk vem jag var: ”det var ditt mejl jag läste!”. Och alla verkade så himla glada att träffa just mig. Det är svårt att inte känna sig välkommen då!
Under torsdagen gjorde jag en tur och returresa till huvudkontoret i Gävle. Vid entrén hälsar en färgglad zebrabock. Även på kontoret i Gävle hade man full koll på vem jag var, tack vare att man läst mitt mejl.
Det första och sista man möts av vid tågstationen i Gävle är vackra Sjömannakyrkan.
Esri håller (bland annat) till i Kista, 20 minuter norr om Stockholm. Eftersom jag inte har någon lust att flytta, och för att transportmöjligheterna mellan Norrköping – Stockholm är så bra, har jag börjat dagpendla. Tanken så småningom är att jag är på kontoret några dagar i veckan och jobbar hemma ett par av dagarna. På så vis får jag det bästa av två världar: kollegorna på kontoret och den gemenskapen det innebär samtidigt som jag inte sliter ut mig alldeles med pendling precis varje dag.
Jag gillar matsalen på kontoret, där så färgglatt och mysigt. När alla skrivbord i det ”flexibla kontoret” var upptagna på fredagen när jag kom till jobbet hade jag inga problem att slå mig ner i soffan i stället.
Min första vecka hade jag blivit ombedd att ta hand om företagets Instagramkonto, som en ny medarbetare sköter varje vecka. Första bilden skulle vara en selfie, så det var bara att ställa sig mot en schyst bakgrund (karta såklart) och knäppa av!
Så här efter den första veckan kan jag inte säga annat än att jag fått ett hjärtligt mottagande och jag ser fram emot måndagen när arbetet fortsätter!
Utsikten från kontoret över Kista är kanske inte den vackraste, särskilt inte den här årstiden med tö och slask. Men när den första arbetsveckans sista dag bjöd på detta vill jag ändå använda ordet ”vackert”.