Först var jag förkyld i en vecka, sedan följde flera dagar med en huvudvärk som vägrade ge med sig. Sömnen blev lidande och humöret sjönk rejält. Så idag kände jag att det äntligen vände. Solen sken och jag kände mig helt enkelt tvungen att ge mig ut. Det landade i en enkel vandring i Ullstämmaskogens naturreservat strax söder om Linköping.
Precis när jag hade börjat komma tillbaka i gymrutiner efter att varit återhållsam under corona slog en förkylning till. Den första på 1,5 år. Så det var bara att lägga ner allt vad gymmet och träning och vandringsäventyr heter. Förkylningen tonade snart bort men ersattes av en aggressiv huvudvärk som gjorde det nästan smärtsamt att använda ögonen samtidigt som sömnen blev lidande.
Men idag kände jag att det värsta var över. Och att jag verkligen måste ut. Någonstans. Nu. Jag greppade tag i första bästa karta för att se vad som fanns inom en relativ närhet.
Ullstämmaskogens naturreservat hade jag aldrig hört talas om tidigare men i höstas besökte jag Tinnerö eklandskap som ligger i samma trakter och gillade det, så jag tänkte att Ullstämma också borde vara besöksvärt.
Reservatet ligger här, mer exakt.
Det ser grönt ut på kartan med idag var det mest vitt på min mini-vandring i Ullstämmaskogens naturreservat. Totalt landade turen på 4,3 kilometer, inklusive viss förvirring vid den första kilometern.
Tar sista p-platsen vid Ullstämmaskogens naturreservat
Jag startade ovanligt sent idag och var inte framme vid start förrän strax efter klockan 13. Annars brukar jag vara redo att åka hem igen den här tiden. Och det märktes att jag var sen: jag lyckades precis svänga in på den sista parkeringsplatsen. Stackars Volvon som låg bakom mig fick vända och hitta någon annan led att vandra, här fanns helt enkelt inte plats för fler bilar.
Sista biten fram till parkeringen. Jag vet att många på dessa breddgrader anser att dubblösa däck på bilen funkar alldeles utmärkt, och det gör de säkert. Men när jag är ute på mina färder och helt plötsligt kör på sådana här vägar, eller rena isvägar som för ett par veckor sedan och ofta en bit bort från städer och folk, då är jag glad för mina dubbar.
Med bilen parkerad och ryggsäcken på plats gav jag mig av.
Solens strålar värmer gott men än ligger isen, i det här fallet på Ekängsdalens våtmark.
Stor och maffig ek står ståtlig även här, inte bara ett stenkast bort i Tinnerö eklandskap.
Skuggspelet blir himla fint i skogen sådana här dagar.
Snön föll oväntat igår men eftersom temperaturen hållit sig runt nollan och idag med värmande sol på sig, har töandet redan satt igång. Snö rasade ständigt ner från grenar och krontak. Ofta som små snöflingor, ibland som större sjok.
Förvirrande vandring i Ullstämmaskogens naturreservat
Min plan var att gå en slinga på drygt 3,5 kilometer runt Ekängsdalens våtmark och Ullstämmasjön. Men det var inte heeelt lätt att hitta rätt väg runt de båda våtområdena. Många stigar korsade både här och där, och markeringarna för i alla fall den röda slinga som jag ville följa var dåligt underhållen.
Särskilt runt första kilometern var jag rätt förvirrad (som du kan se på kartan ovan) men så småningom redde jag ut det och gick mestadels där jag hade tänkt resten av rundan.
Dessa små stolpar med en knappt synlig röd färg upptill markerade ibland, men långt ifrån alltid, stigen. Just här syns stolpen tydligt men på platser där vegetationen var högre var det en annan femma. I de fall en stolpmarkering fanns, vill säga.
Jag förvånades lite över att björkfröerna redan var igång. Det känns lite tidigt men kanske är det i sin ordning?
Ett av flera fågeltorn runt våtmarkerna. Just idag var det inte säsong för fågelskådning.
Utsikt från västra hörnet över Ekängsdalens våtmark. Här har jag bara några hundra meter kvar tills jag är tillbaka vid bilen igen.
Picknick vid målgången innan hemfärd
Jag brukar sällan ta med mig picknick och mer matigt när jag är ute på så här korta, mer mysiga turer. Men idag blev det helt enkelt så att jag kom på strax före lunchtid att jag ville iväg och att jag ville i väg nu, utan att vänta. Så jag värmde ihop en enkel lunch av ägg och rester från kylen, hällde ner i en mattermos, kokade kaffe och begav mig.
När jag var klar med min runda blev det utmärkt att äta en sen lunch innan jag körde hem till Norrköping igen.
Min röda mattermos är alltid med mig på mina längre vandringar och den funkade såklart utmärkt även idag. Kaffetermosen är dock för stor och klumpig för de turerna men när jag är ute med bilen som idag passar den fint.