Jag reser inte jättemycket i jobbet men ibland blir det en tripp någonstans. Som till Umeå nyligen. Lätt Norrlandskär som jag är var det en resa jag såg fram emot. Den lediga tid som gick att uppbringa utanför arbetstimmarna såg jag till att ta vara på.
Till att börja med så har jag en syster som bor i Umeå. Jag förvarnade henne tidigt om mitt förestående besök. Det gjorde att vi kunde ses på kvällen och äta middag hemma hos henne och hennes sambo. Och Mumsibumsan förstås; hennes hund.
Mumsibumsans riktiga namn är Lucy, men Mumsibumsan är på något sätt… Lite mumsigare.
Andra och sista dagen var planerad arbetsdag för hela slanten så jag såg till att ställa klockan tidigt för att hinna med en joggingtur längs strandpromenaden.
När jag joggade promenaden fram var det tydligt att staden lagt mycket krut på att skapa attraktiva ytor där. Där var moderna parkområden för umgänge och officiella sammanhang, men även cool och fräsch arkitektur i takt med en växande – antar jag – befolkning.
Eftersom jag alltid fascineras av arkitektur var det gott om ögongodis för mig längs promenaden.
Ett exempel på härligt kulturellt uttryck var en enorm klädnypa som nyper upp gräset.
Vissa saker blir helt enkelt lite häftigare när de är förstorade till enorma proportioner.
Fast klädnypan har jag faktiskt sett förut, under 2006 eller 2007 när jag studerade konst och måleri på Markaryds folkhögskola. Då gjorde vi ett studiebesök till Åsa som är en slags herrgård med stor tomt och skogsområden där konstnärer med stora ambitioner får härja fritt.
I Wanås såg jag bland annat Louise Bourgeois gigantiska åttafotade Maman. Den är fortfarande maffig, måste jag säga.
Nåja. Efter 28 timmar i staden var det drags att lämna för den här gången. På återseende, Umeå!