Sommaren 2019 förverkligade jag en idé som länge legat och grott: att vandra hela Kungsleden. Jag var inte nybörjare inom vandring när jag gav mig av men jag lärde mig ändå en del bra saker. Dem delar jag med mig av här.
*Thru hike är ett begrepp jag snappade upp av utländska vandrare på leden. Det innefattar helt enkelt de vandrare som går en hel, lite längre vandringsled i ett svep, från en given startpunkt till ett mål. Jag har inte hört något lika bra på svenska så det engelska begreppet har fått följa med här.
Lärdomarna som följer passar såklart bra även på andra vandringar än specifikt längs Kungsleden.
Min vandring i korthet
Vad: Kungsleden, vandringsled som sträcker sig igenom de nordligaste svenska fjällen.
Riktning: Start eller målgång i Hemavan i söder eller Abisko turist i norr. Jag gick från söder till norr för att ha solen i ryggen, och för att hälsa på hos en syster i Kiruna när jag kom fram.
Tidsåtgång: 21 dagar, inklusive en extra vilodag/sjukdag i Kvikkjokk.
Distans: Cirka 44 mil, varav en del är färd på vatten. Jag gjorde även en 16 kilometers avstickare till toppen på berget Skierffe.
Dagsetapper: Cirka 21 km per dag i snitt men 12 km som minst och 35 km som mest.
Nattlogi: Tält, alla nätter utom två då jag vilade upp mig på Kvikkjokk fjällstation efter en magsjuka. Jag hade ett Hilleberg Niak. Läs gärna min recension av tältet.
Kungsleden sträcker sig över en stor del av den svenska fjällkedjan. Från Hemavan i söder till Abisko i norr, eller tvärtom.
Längd på dagsetapperna
Planera dina dagsdistanser ifrån hur van vandrare du är sedan tidigare. Är du ovan kan 12-13 kilometer räcka gott och väl. För mig var 18-20 kilometer lämpliga i början.
Trots att jag går mycket i vardagen, och ett par månader innan vandringen hade ökat mitt dagliga stegmål till minimum 15 000 stycken, tog det nästan två veckor innan jag upplevde det där flytet i stegen som jag trodde skulle komma efter bara 3–4 dagar. Första tiden började fötterna bli rejält trötta redan vid 16–18 kilometer. Det hindrade inte att jag vissa dagar pushade mig själv upp till 29 kilometer, men då var jag rejält slut på kvällen.
Tänk på att det är stor skillnad på att gå en mil längs elljusspåret hemma, jämfört med en mil i terräng, upp och ner och med 15 eller 20 kilos packning på ryggen.
Sista veckan hade fötterna äntligen kommit in i den fas jag föreställt mig. Sista dagen gick jag 35 kilometer och var trots det piggare i fötterna än någonsin.
Jag bar med mig ett Hilleberg Niak på vandringen. Det är rymligt och gott om plats för en person.
Fotvård
Lär känna dina fötter, lyssna på goda råd och anpassa råden så de passar dig och dina fötter.
Tejp och ”tåspretare” i silikon
Jag får lätt skav och blåsor, trots väl ingångna kängor och dubbla sockar. Till största del hjälper det att tejpa noga. För att slippa blåsor mellan tårna trädde jag små silikontuber över några av tårna, vilket funkade utmärkt. Tåstrumpor funkar enligt samma princip – förhindra att hud skaver mothud – men sådana har jag aldrig testat. Silikontuberna är ett fullgott alternativ till en bråkdel av kostnaden. Jag köpte en förpackning med tre stycken på Ica Maxi för några tior, men liknande finns även på till exempel apotek.
Under vandringen bytte jag tejp varje dag och tog bort silikontuberna, för att lufta fötter och tår. Jag fick en del blåsor ändå men inte värre än att jag kunde snitta på drygt två mil om dagen i tre veckor.
Lufta fötterna
Jag såg till att ta av kängor och strumpor, och även svalka fötterna i ett närliggande vattendrag om möjligt, vid varje lite längre paus. Det gör att fötterna inte är fuktiga och smutsiga mer än nödvändigt. Torra rena fötter minskar helt enkelt risken för skav och annat otyg.
Fotsalva mjukgör
Under Kungsleden smörjde jag undantagslöst in fötterna med vanlig fotsalva varje kväll, innan jag satte på mig mina lite renare ”lägersockar”. Det gjorde underverk för mina fossingar, som höll sig mjukare och finare än de gjort på mina andra vandringar.
Låt blåsorna vara
Följ rådet att inte klippa upp blåsorna. Jag lydde inte och det fick jag sota för, flera dagar mer än jag annars hade behövt…
Vissa tycker att ett par foppatofflor tar för mycket plats men jag hänger dem utanpå ryggsäcken, vill absolut inte vara utan. Mina Lundhags skalkängor är jag väldigt nöjd med. De väger mindre än konventionella goretexkängor och torkar väldigt snabbt.
Vikt på ryggen
Jag hade fortfarande för tung packning men ju mer jag är ute desto mer lär jag mig vad som är onödigt och kan tas bort eller modifieras till nästa gång. Så gå igenom din packlista noga.
Min packning vägde som mest cirka 15 kilo, inklusive tält, mat, en halv liter vatten, en mindre kamera och övrig utrustning. Det är inte alltför tungt men det är också fullt möjligt att få det flera kilo lättare. Då hade jag dock behövt byta ut kostsamma komponenter i min utrustning (som tält och sovsäck) och det ville jag inte lägga pengar på just då.
All packning fick gott och väl plats i ryggsäcken Osprey Eja 58 liter.
Värt att tillägga är att jag skickade upp mat längs leden och bara bar mat för som mest fem dagar i sträck innan jag fyllde på vid en nya depå.
För att få en utsikt som denna behöver man kunna bära sin egen packning. Här tältar jag en natt vid Pårtestugan som ligger i världsarvet Lapoina, i väglöst land.
Mat- och näringsintag
Ät mer! Du kanske inte märker att du äter för lite men du får betydligt bättre kvalité på vandringen när du har ätit tillräckligt.
Egen torkad mat – vanlig ugn funkade bäst
Jag hade torkat all mat jag hade med mig själv, och skickat upp till olika ställen längs leden där jag hämtade ut i takt med att jag kom dit. Det tar tid att torka mat själv, särskilt om man inte är van. Jag hade aldrig gjort det förut så jag började experimentera nästan sex månader innan tänkt avfärd, för att ha tid att lära mig successivt.
Förutom att det tar tid att torka själv – båda att lära sig göra det, laga storkok, torka, och förpacka – blir det mycket godare (oftast i alla fall) än det du kan köpa färdigtorkat. Dessutom till en betydligt blygsammare kostnad.
Jag torkade i vanlig ugn. Jag köpte en frukt- och svamptork men kom fram till att ugnen både kunde torka mer och snabbare.
Ät mer – orka mer
Jag åt på tok för lite under min vandring. Förutom att byxorna satt allt lösare märkte jag det främst på de fåtal gånger jag hade ätit riktigt ordentligt – efter en rejäl frukost på till exempel Saltoluokta fjällstation hade jag en sällan skådad energi och fart över fjället. Likadant var det sista dagen, då hade jag ätit en riktigt stor middag kvällen innan och kroppen var ordentligt laddad.
Jag är lat när jag är på vandring. Ett kök som värmer vatten snabbt och hälls över färdigtorkad mat funkade bra för mig, men jag hade behövt äta mer.
Medlemskap i STF
Bli gärna medlem i STF. Kom ihåg att ta med det fysiska medlemskortet eftersom täckning ofta kan saknas. Kontanter är också bra av samma anledning.
Jag såg till att bli medlem i STF, Svenska turistföreningen, innan min vandring. Som medlem har du vissa möjligheter att utnyttja alla STF:s fjällstugor gratis eller till reducerat pris.
Över lunchtid, ungefär kl 11-14 (lite olika beroende på stuga) kan du till exempel använda köket och gasspisen gratis. Jag försökte förlägga mina vandringar så jag passerade en stuga mellan de timmarna.
Vill du tälta eller bo vid eller i en STF-stuga och använda omkringliggande faciliteter, som dass och bastu, får du som medlem ett lägre pris.
Medlemskapet kostade mig 349 kronor för ett år och var helt klart värt det. Se bara till att ta med det fysiska kortet så du kan bevisa medlemskapet.
Viterskaletstugan är en av flera STF-stugor längs Kungsleden.
Slutligen – lär av egna erfarenheter
Jag skulle tro att de flesta vana vandrare håller med mig om att goda förberedelser och bra planering lägger grunden till en trivsam vandring. Och ju mer du är ute, desto mer lär du dig vilken typ av vandring och upplägg du gillar. Så ge dig ut, börja i det lilla i den närliggande skogen och växla upp successivt i takt med att du har tid, råd och möjlighet i övrigt.
Snart kommer du ha dina egna lärdomar att dra nytta av.
Inspireras gärna mer av vandraren Ultraliten, hennes detaljerade packlistor och tips underlättade för mig när jag planerade min vandring.
Fjällvandring kan vara jobbigt och kännas oändligt ibland men man belönas också av fantastiska vyer.
Vilken trevlig läsning. Tack! Har funderat på detta en tid, men tvekat om hur lång tid som skulle behövas. Att du fixade det på 21 dagar gör att det känns möjligt. Också bra att veta att det tar längre tid än förväntat att vänja fötterna.
Har du något favorit recept du vill dela med dig av? Inte heller torkat själv men har en bekant som kan hjälpa mig.
Hej! Vad kul att du funderar på Kungsleden, den är verkligen en fin upplevelse 🙂
Jag har egentligen inget recept utan kör lite som jag känner för från gång till gång, och utgår egentligen bara ifrån några grundläggande aspekter:
– använd inte mer vätska än nödvändigt vid tillagningen, eftersom det ändå är den du vill eliminiera i själva torkprocessen.
– undvik fett så mycket som möjligt (grädde, smör, olja, kött med hög fetthalt, osv) eftersom fett förkortar hållbarheten.
Det jag lagar allra mest är det som är både enklast och (enligt mig) godast: Köttfärssås med pasta. Jag köper nötfärs (eftersom det är mer fettsnålt än blandfärs eller fläskfärs) och steker på. Ibland hackar jag i grönsaker direkt, ibland hackar jag grönsaker och torkar vid sidan av, som jag lägger i på slutet när jag packar mina portioner.
Pastan kokar jag som vanligt på spisen, men någon minut kortare än vanligt, och torkar sedan den också. Det här brukar många reagera på men att göra detta innebär att jag kan göra helt färdiga portioner till mina vandringar, och bara hälla över varmt vatten när det sedan är dags att äta. Och så kan man välja fritt i pastahyllan. Jag föredrar pastan som heter Girandole Torstilades. Den smakar bra, har ett fint tuggmotstånd och är inte så vass att den sticker hål på den påse den så småningom förpackas i.
Ibland kryddar jag vid tillagning, ibland kryddar jag först när jag står och portionerar upp varje måltid. Jag brukar alltid ha med mig lite extra salt, samt en egen kryddblandning som består av garam masala (en indisk kryddmix) samt oregano. Då kan jag alltid addera smak och sälta om det behövs.
Jag hoppas det kan inspirera!
Vilken bra blogg. Tänkte själv gå Kungsleden så det är intressant att läsa hur det gick för dig. Om du skulle gå igen skulle du ta med ditt Hillebrand tält eller skulle du välja ett lättare tält? Jag ändvänder själv ett Dyneema Durston tält.
Hej! Vad kul att läsningen inspirerat 🙂
Jag skulle lätt ta Hilleberg igen. För mig var det en trygghet att veta att oavsett väder så skulle jag alltid kunna få upp tältet, och jag visste att det skulle stå pall för allt. Det kan hända att jag kanske hade tagit ett Hilleberg Enan istället för Niak, som jag hade den här gången, om jag får drömma fritt. Det skulle spara 500 gram i vikt och lite volym i ryggsäcken. Men å andra sidan är det grymt att ha så mycket plats i tältet som Niak erbjuder (så länge man är en person), och jag gillar att det är kupolkonstruktion och därmed mer okänsligt för vind och vindriktningar.
Sedan jag gick Kungsleden har jag lyckats komprimera min packning ytterligare och idag hade jag klarat mig med min favoritryggsäck Osprey Tempest, på 40 liter, för samma vandring. Och då med Hilleberg Niak, packat i ryggsäcken. Min packning brukar väga mellan 10-13 kilo, inräknat precis allt (alltså även mat för flera dagar och en fylld flaska vatten), och det vet jag funkar bra att vandra med. Så av viktskäl är jag inte så motiverad att byta till ett lättare tält.
I slutändan är det en vanesak vilket tält man har, och utrustning generellt. Man ska ha det man känner sig bekväm med och kan hantera, annars blir det ändå inte bra.
Jag hoppas du får en fin vandring!
Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter, Pernilla. Mycket läsvärt och många bra tips redan här. Planerar att vandra hela sträckan tillsamman med en kompis sensommaren -26. Som ett led i förberedelserna har vi börjat leta information på nätet. Vi är vana vandrare men man kan aldrig bli fullärd
Hej! Kul att det uppskattas 🙂 Det är så sant att man aldrig blir fullärd och det är väl också en del av tjusningen. Jag hoppas ni får en fantastisk vandring!