Jag hade länge hört talas om hur fint det ska vara i Stendörrens naturrreservat men av olika skäl hade ett besök inte blivit av. Förrän nu. Mitt första besök till Stendörren fick bli en solig dag där vinterns första snö ännu låg kvar, vit och fin.
Stendörrens naturreservat ligger en bit utanför Nyköping längs kusten, från Norrköping sett. Jag har ofta läst vittnesmål från andra som varit där om hur närmast hänförande det ska vara. Dock går det i praktiken inte att ta sig till reservatet kollektivt så det är inte förrän i år, när jag skaffat bil, som det varit möjligt att överväga ett besök.
Jag är så nöjd med bilen jag skaffat mig, en Peugeot 2008 suv. Inte minst för att jag helt enkelt alltid tyckt det varit kul att köra bil och nu äntligen har min egen.
Stendörrens naturreservat mest lämpat för dagsutflykter
Två andra anledningar har dock gjort att jag ändå inte prioriterat ett besök förrän nu:
- Stendörrens naturreservat är framför allt en plats att strosa runt på, att stanna för picknick och njuta av omgivningen, mer än det är lämpligt för ”långvandring”.
- Övernattning är inte tillåtet på de platser som kan nås från land. Men reservatet sträcker sig ut i Östersjön och de som har tillgång till båt kan tydligen övernatta på diverse öar och kobbar.
Eftersom jag generellt sett gärna vandrar långt och inkluderar övernattning har jag valt andra äventyr. Hittills.
Perfekta omständigheter för utflykt snarare än vandring
Kylan kom oväntat tidigt och bestämt till Östergötland med omnejd i år. Jag har inte dokumenterat exakt när temperaturen sjönk men det närmar sig nog två veckor i rad nu som det varit mellan minus 5–10 grader utan avbrott. För några dagar sedan föll också den första snön och tack vare kylan ligger den snällt kvar.
Minusgraderna i kombination med årstidens mörker har gjort mig extra opepp på att ge mig ut på längre vandringar. Men lite vill jag ut ändå, trots allt. Så när lördagen tycktes bjuda på bara några minusgrader tillsammans med sol var det perfekt omständigheter för att bege mig till Stendörren.
Lugnet och tystnaden som omgav mig direkt när jag kom fram och lämnade bilen var lika omedelbar som underbar.
Stendörrens naturreservat i vinterskrud
Jag hade ingen brådska idag, inga måsten. Förutom att jag hade med mig min ”stora kamera” och därmed hade alla avsikter att fånga några fantastiska vyer. Jag valde att börja med att undersöka Stora Krokholmen.
Krokholmen syns där borta till höger. Observera svanen som simmar lugnt i det kalla vattnet.
Snön ligger fint på stammar, grenar och barr.
Det kändes nästan overkligt mysigt att gå längs den markerade stigen på Krokholmen med snö som på många ställen var helt orörd.
Någon liten med små tassar har tultat fram här.
Längs hela den lilla turen runt på Krokholmen gav solen ett underbart ljus- och skuggspel.
Vid bortre spetsen av Stora Krokholmen i Stendörrens naturreservat finns det här maffiga vindskyddet med den högsta takhöjd jag någonsin varit med om. Det har två bänkar på vardera sida under snedväggarna så att man sitter mitt emot varandra därunder, med den nakna marken undertill. Övernattning är det alltså inte lämpligt för ens om det varit tillåtet.
En sol som skymtade mellan träden var ständigt närvarande.
Jag kunde inte riktigt se mig mätt på solens skymtningar mellan träden.
Bjuder på eld med tändstål, tampong och braständare
När jag var i den bortre änden av Krokholmen blev jag påmind om att jag hade läst att det skulle finnas ett utsiktstorn, när jag såg nämnda torn på andra sidan vattnet.
Jag bestämde mig direkt för att det fick bli nästa mål, när vandringen runt Krokholmen vad avslutad.
Jag fortsatte runt ön och gick över hängbron tillbaka till fastlandet.
Väl över stoppades jag av ett mindre sällskap som undrade om jag hade en tändare. De hade åkt ut enbart för att njuta av omgivningen och grilla korv. Allt var förberett, det var bara eld som saknades.
Jag hade faktiskt slängt ner mitt lilla tändkitt i ryggsäcken och kunde bistå med hjälp.
Jag hade visserligen varken tändare eller tändstickor men tändstål samt tampong (extremt lättantändligt när tampongen fluffas upp) och braständare, som tillsammans är ett mycket effektivt sätt att starta en brasa.
Sällskapet hade aldrig sett på maken till tändningsanordning, men elden tog sig direkt och fascinerat kom de fram till att de borde införskaffa samma utrustning själva. Kul att kunna bidra med ny kunskap och inspiration, och dela vidare sådant andra lärt mig.
Besöker utsiktstornet i Stendörrens naturreservat
Nu var det dags att gå till och upp i det där utsiktstornet. Jag kan liksom inte låta blir dessa torn när det finns i min närhet.
Konstruktionen ser minst sagt stabil ut. Till och med mer stabil än det på Kindlahöjden.
Utsikten var det heller inget fel på.
Fint med hararnas avtryck i snön nedanför.
Efter att ha picknikat på en hembakt lussebulle tog jag trappan ner igen, gick tillbaka till bilen och körde hem. Mycket nöjd med min lilla spontanutflykt. Nu ska det bli spännande att åka tillbaka i sommar och se hur naturen ser ut i full sommarskrud.
Vill man undvika folkmassor så är det bäst att inte åka dit soliga och varma dagar på sommaren. Då är ”alla” där.
Nej inte direkt något ställe för bra vandring. Det finns ändå några kortare stigar som kan vara värda att gå.
Åker du åker dit igen så kan du även kolla in Horsvik som är ett gammalt skärgårdshemman. Ligger strax norr om Stendörren nära Studsvik.
Det tror jag absolut på, jag har hört om fulla parkeringar vid Stendörren och vid sådana dagar befinner jag mig hellre någon annanstans. Så jag får se till att välja noga när jag gör mitt återbesök 🙂 Tack för tips om Horsvik, det ska jag kolla upp!