Efter att ha låtit kreativiteten flöda under en fotovandring i Hälleforsnäs var det dags för mig och en vandringskompis att åka vidare drygt tio mil till en glöggvandring i ett vindskydd en bit utanför Nyköping.
På vägen mellan fotoaktiviteten i Hälleforsnäs och vindskyddet som utlovade varm juldryck stannade vi till och fotade några vackra bilder kring en liten sjö. Mitt sällskap i bilen hade sett sjön när han körde till fotovandringen och ville gärna passa på att stanna nu när vi hade tid. Det hade jag inget emot.
Det är kanske inte de mest levande träden och jag vet inte varför man bestämmer sig för att kapa träd på ett så egentligen fult sätt, men det finns ändå något vackert i den här bilden.
På andra sidan vägen om de avhuggna björkarna finns en sjö där pålar berättar att det en gång funnits en brygga.
Det är något med björkar alltså… Jag kan inte låta bli att tycka de är vackra. Inte blir de mindre fina i solnedgången.
Efter några lyckade bilder där vid vägen körde vi vidare med sikte på glögg och sällskap vid en värmande brasa.
Bara en kort promenad från parkeringen vid Sandviks camping längs Sörmlandsledens etapp 52 fanns vindskyddet. Jag tror att vi blev 18 personer som samlades där till slut.
Initiativtagaren berättade att det här var fjärde året hon bjöd in till glöggkväll och att intresset vuxit för varje år. Platsen har skiftat varje gång och nästa års placering bestämdes redan under kvällen. En del kände varandra sedan tidigare, en del var nya. Alla var trevliga och alla drack glögg och värmde sig vid brasan.
Framåt kvällen började en del droppa av hemåt igen. Åtta av oss stannade kvar och övernattade.
Jag sov i mitt tält. Det här var första gången jag fick leta tältplats och sätta upp tältet i mörker men det gick bra och jag hittade en bra plan yta.
På morgonen var tältet alldeles blött av fukt och kondens. Men jag var torr och hade lyckats att inte frysa lika mycket som jag brukar.
Utsikten vi hade gick inte av för hackor. Efter att ha ätit frukost åkte ytterligare tre personer hemåt men de fem av oss som var kvar rotade fram vandringshumöret och satte av för en åtta kilometers runda i skogen. Det blev den snabbaste vandring jag gjort men vi kunde lämna ryggsäckarna i bilarna så vi hade ingen packning att bära på och jag hade inget emot att sträcka ut stegen.
Jag hade blivit lovad skjuts till tågstationen i Nyköping men när vi kom fram till bilarna efter vandringen var det på håret att vi skulle hinna i tid. Alternativet var att vänta i två timmar på stationen vilket jag helst inte gjorde.
Väl inne i Nyköping såg vi hur tåget bromsade in vid perrongen och jag fick mer eller mindre kasta mig ur bilden och ta på mig ryggsäcken springandes.
Efter en sprint som hade gjort Usain Bolt stolt hann jag med tåget hem till Norrköping. Nöjd över att inte behöva vänta till nästa avgång till lutade jag mig tillbaka i sätet och såg fram emot en varm dusch hemma.