Någonstans i september börjar det bli tydligt att hösten är här. Inte bara i form av att löven skiftar färg utan också genom att nattmörkret infaller allt tidigare. Jag ville passa på att sova ute en natt innan solnedgången hunnit tidigareläggas ännu mer. Så jag gav mig iväg för att genomföra en övernattning vid Svartsjön och dess vindskydd längs Sörmlandsleden.
Svartsjön är inte så mycket en sjö som en liten göl ett par kilometer ifrån Nävsjön, som ingår i Sörmlandsleden.
Dimman sänker sig över skog och sjö
Jag förberedde ryggsäcken och gav mig av så snart jobbet var slut på fredagen för att hinna köra de 45 minutrarna till parkeringen vid Nävsjömossens naturreservat. Därifrån är det en vandring på lite mindre än fem kilometer till slutmålet vid den lilla Svartsjön.
Vädret var inte lockande med rejält tjock dimma, här längs Nävsjön i början av vandringen. Men det är i sämre väder som de bästa bilderna ofta uppstår. Så jag såg till att ställa om mentalt från värme och sol till dimma och mystik.
Efter att ha lämnat stigen som följer runt Nävsjön bakom sig kommer man till en öppning i skogen där kraftledningar passerar. Härefter hade jag mindre än två kilometer kvar till vindskyddet.
Möts av kalhygge som fortsätter ända till Svartsjön
Strax efter att jag passerat under kraftledningarna kom jag fram till en liten uppförsbacke där en skylt mitt på stigen meddelade att träd togs ner i skogen.
Att trädfällning pågick var tydligt även utan skylten. Jag visste inte vad jag hade att vänta mig men jag gick vidare.
Det skulle visa sig att hygget fortsatte hela vägen bort till vindskyddet med bara något kortare avbrott längs vägen. Annars låg träden fällda så här resten av sträckan, ofta rakt över stigen.
Framme och kan genomföra min övernattning vid Svartsjön
Efter att ha fått ta mig fram över otaliga stockar, och dessutom hann göra en ful men mjuk vurpa rakt framåt ner i nyfällda grangrenar, var jag så småningom framme vid vindskyddet vid Svartsjön.
Vindskyddet ligger fint placerat vid vattenbrynet. Skogen sträcker sig uppåt bakom vindskyddet. Förra året växte träden tätt, nu var det mesta fällt förutom i vindskyddets absoluta närhet.
Spindelväven täckte hela markerna runtomkring och syntes tydligt tack vare fukten i luften.
En liten och rejält vinglig brygga ger möjlighet att komma åt vattnet. Se bara till att hålla balansen.
Jag hade burit med mig några vedklabbar, vilka jag nu satte fyr på. Elden höll jag igång tills det var läggdags.
Får som väntat en dålig sömn under övernattning vid Svartsjön
Som vanligt sov jag rätt dåligt under natten. Jag brukar behöva några nätter innan kroppen vant sig när jag sover på nya platser, oavsett om det är vindskydd, tält, bil eller i en vanlig säng någon annanstans.
Dimman höll i sig under natten. På morgonen täckte både dimma och dagg spindelväven i skogen.
När jag vaknade på morgonen syntes inte ens andra stranden. Efter en timme gick det i alla fall att se tydligt att den var där.
Höstens ankomst var tveklös.
Åter vid Nävsjön. Här var jag inte ensam. Flera fiskare fanns längs sjöns stränder även om jag mer hörde än såg dem igenom dimman. Observera den långsmala pricken i mitten på bilden: det är just några fiskare i en båt mitt ute på sjön.
Snart var jag tillbaka inte bara vid bilen utan även hemma igen i lägenheten i stan.