Jag har börjat upptäcka sträckningar av Sörmlandsleden som ligger en liten bit bort nu, utanför Östergötland. Det är lite klurigt att hitta sträckor som går att ta sig till kollektivt utan att resa allt för länge och där sträckningen går att genomföra på max två dagar. Nu innan det är semestertider har ju de flesta av oss bara helgerna att vandra på. Men jag tog mig ut och genomförde ännu en övernattning i tarp.
En sträcka av Sörmlandsleden jag hittade nyligen var den mellan Flen (etapp 23:1) och Hälleforsnäs (etapp 23:2, och etapp 22:1), totalt 20 km. Först hade jag tänkt ta sträckan på en dag men jag ville ut och testa min tarp igen och beslöt att vända på vandringen genom att starta lite senare på dagen i Hälleforsnäs, gå cirka 6 km till vindskyddet vid Hedsjön och sova där, för att starta tidigt och ta resterande bit nästa dag.
Få möten på vandring längs Sörmlandsleden
Med tanke på hur varierande natur och omgivning som etapperna bjöd på känns det som att de var alldeles för dåligt nyttjade; jag mötte faktiskt ingen annan vandrare under någon av dagarna. Nåja, jag kunde njuta i alla fall!
Idag är Hälleforsnäs en liten ort där tåget bara knappt stannar vid perrongen – tågstation saknas – innan det far vidare. Men med tanke på den här magnifika herrgården, här sedd från sidan, måste orten en gång ha varit väldigt rik.
När jag var liten brukade jag alltid äta harsyra i skogen. När jag såg att det var säsong för dem nu blev jag lite extra glad och tänkte på förr.
Jag gick runt och letade efter något som kunde vara trippelt och se ut som gropar men kunde inte se något. Mer kunniga personer än jag upplyste mig senare både om vad en trippelbotten är (helt enkelt en samling av så kallade kolbottnar, i det här fallet tre stycken), som ser ut som en upphöjning i landskapet – inte en grop som jag trodde.
Hit men inte längre. Från den punkten jag står och framåt är det sumpmark, som sedan går över till Stora Rösjön.
Jag tycker inte det är ofta man springer på sådana här stora bitar av ett skelett i skogen, i alla fall har inte jag gjort det. Därför var det värt att föreviga på bild när den här ovanliga delen av naturens kretslopp låg i öppen dager.
Övar på övernattning i tarp
Så småningom var det dags att börja utse en lämplig lägerplats med platt mark mellan träd där jag kunde spänna upp min tarp.
Här i skogen mellan träden hittade jag en bra plats för tarpen.
Jag är verkligen fortfarande en nybörjare på det här och har snabbt upptäckt att en stor utmaning är att lära sig några bra knopar med lite olika funktion; som sitter där de ska, som gör att man kan justera spänningen och som är enkla att öppna med ett ryck, till exempel.
Jag hade med mig en liten handbok i fickformat som jag valde ut ett par knopar ur och körde med.
Så här mysigt hade jag det när jag hade ”flyttat in” och hade gjort mig redo för en övernattning i tarp.
Så här fridfullt var det vid Hedsjön på kvällen. Natten i min tarp var en av de tystaste jag har upplevt i hela mitt liv. Inte ett sus i träden, inte en fågel. Och inte ett ljud av fordon överhuvudtaget. Det var en lätt surrealistisk upplevelse.
Överlevde natten i tarp trots ljudlöst nosande djur
Jag kan svära på att jag vid två tillfällen under natten hörde något som andades precis vid mitt huvud. Men jag hörde aldrig några tassar som gick över marken och mitt i natten var det kolsvart. Det mest troliga är att fantasin spelade mig ett spratt och även om det nu var något djur som kunde röra sig ljudlöst och kom fram och nosade på mig var det uppenbarligen inget som ville äta upp mig i alla fall.
Jag överlevde och fortsatte vandringen nästa dag.
Efter att ha gått igenom en hel del skog var det skönt att glimta lite fin gammal betesmark.
Jag fascinerades av stenmuren till höger och de båda stenkolonnerna på var sida om vägen. Väl hemma igen lade jag upp den här bilden på Facebook och frågade om någon i gruppen Sörmlandsleden visste vad kolonnerna var för något. Jag fick det här till svar: De kallas för ”stenstolparna” och markerar att du närmar dig Harpsund. En släkting till en av mina kompisar var stenhuggare och tillverkade dem. Kul att få ett sådant svar!
Den inhuggna figuren på stenen föreställer tydligen en harpa, symbolen för Harpsund.
Här en klassisk röd gård med vita knutar, i ett område som heter Ramsbäck på kartan.
En bit ifrån den röda gården passerade jag en annan gård och den här sjön som är den västra viken till Mellösasjön.
Mitt på stigen vilade sig den här förvuxna och pricklösa nyckelpigan. Jag begrep såklart att det inte var en nyckelpiga och nu vet jag att baggen är en aspglansbagge.
Inte direkt på leden, men precis bredvid, stod den här enorma utbrunna eken. Den var galet stor och helt svart och förkolnad inuti. Jag gissar att blixten har slagit ner mitt i den och att trädet brunnit upp från insidan. Måste ha varit en häftig brasa.