En bra placering på min väg norrut, samt med ett par besöksvärda delmål, ledde till att jag beslutade mig för att besöka Old Tjikko på Fulufjället och sedan tillbringa en tältnatt där i nationalparken.
Efter några semesterstopp söderut, som vid Norra Kvills nationalpark och ett par dagar på Öland, var jag nu på väg norrut från Norrköping. Efter ett antal dagar först i familjehemmet i Hallsberg hade jag nu även lämnat goda vänner i Falun. Fulufjällets nationalpark verkade vara ett lämpligt stopp på färden vidare. Där borde jag kunna hitta en tältplats relativt enkelt men ändå i vackra omgivningar.
Dessutom ville jag gärna besöka den gamla granen Old Tjikko, vars rotsystem bedöms vara drygt 9500 år gammal medan trädet i sig är några hundra år och alltså ur den aspekten inte slår tusenåriga Kvilleken.
På vägen till Fulufjället passerade jag ett antal slogbodar, som man kallar vindskydd i de här trakterna. De byggs med ett extra tak över elden vilket verkar väldigt praktiskt. Jag stannade vid den här slogboden för lunch.
Anländer sent för att få parkering
Eftersom nyheterna de senaste åren basunerat ut parkeringsbrist för dessa mer sydligt placerade nationalparker och fjällområden såg jag till att komma fram till Fulufjället sen eftermiddag, när dagbesökarna börjat lämna.
Jag fick enkelt en parkering, gick bort till Naturum och skaffade en karta för att planera vandringen mer i detalj.
Jag bestämde mig för att gå emot Rörsjöarna och hitta ett lämpligt nattläger vid vattnet vid den mindre av dem, en bit innan Rörsjöstugorna, och på vägen dit spana in Njupeskärs vattenfall samt ta en liten omväg förbi nämnda Old Tjikko. På så vis delade jag upp en mils vandring på två dagar. Det var inte så långt men kändes lagom med tanke på att jag kom sent och ville åka vidare tidigt nästa dag.
Fulufjället är det sydligaste fjäll jag besökt men jag slogs direkt av hur äkta det kändes, och vackert. Jag antar att jag någonstans hade trott att de sydligare fjällen skulle var lite mindre lika de underbara fjällen längre norrut men det fick jag helt ändra uppfattning om.
Den första biten från entrén var tillgänglighetsanpassad men det räckte att vrida huvudet åt sidorna för att belönas med vad som ser ut att vara helt orörd, djungelliknande, natur.
Otroligt vackert och frodigt.
Efter inte särskilt lång stund alls var jag framme vid utsiktspunkten över Njupeskärs vattenfall, 93 meter högt varav 70 är i helt fritt fall.
Fortsätter vidare emot Old Tjikko på Fulufjället
Utsiktspunkten och rastplatsen vid vattenfallet var trots den hyfsat sena eftermiddagen fortfarande relativt välbesökt så jag fortsatte snart vandringen vidare och uppåt emot Old Tjikko.
Stigen till granen skulle visserligen inte vara markerad med någon skylt eller så men ändå vara väl tydlig landskapet och dyka upp till höger en stund efter vattenfallet. Och det stämde mycket bra.
När jag kom fram till Old Tjikko på Fulufjället hade jag förmånen att få platsen för mig själv en stund så jag passade på att försöka fånga granen från flera olika vinklar.
Lite grann av rotsystemet som är den egentliga åldringen.
Granen som just nu växer utifrån rötterna är drygt fem meter hög. Det är knappast den kaxigaste granen i några andra aspekter än att den har bra gener.
Slår läger vid Rörsjön
Jag fick dock inte vara ensam vid Old Tjikko särskilt länge. Snart hörde jag röster och såg hur ett sällskap på fyra, fem personer närmade sig. Jag tackade för mig och fortsatte färden, nu med målsättningen att hitta en schysst tältplats.
Medan jag gick där på fjället kom jag fram till att Fulufjället absolut var värt ett längre besök och ångrade lite att jag inte planerat det så. Jag tyckte inte att jag kunde ändra mina planer just där och då men jag föll för platsen och kommer, om det går som jag vill, återvända nästa sommar för att utforska Fulufjället betydligt mer ingående och under fler dagar.
När jag hade någon knapp kilometer kvar till Rörsjöstugorna dök så en sån där självklar öppning upp i naturen där tältet bara hörde hemma. Det var jag inte den första att tycka, platsen bar tydliga spår av tidigare läger.
Kyliga vindar gjorde att jag fick ta skydd i tältet för att få lä men jag lät ändå dörren vara öppen så jag kunde kika ut.
Rörsjöstugorna syns där borta. Dem passerade jag nästkommande dag, på väg tillbaka till bilen.
Jag brukar alltid gå med håret uppsatt i en knut, så det inte har en chans att blåsa i ansiktet och vara i vägen. Men i tältet får det fladdra fritt, en stund i alla fall. Sen tröttnar jag och sätter upp det igen.
Sover illa men traskar glatt på ändå
Det blåste hyfsat ordentligt hela natten och eftersom det här var min första tältnatt på nästan en vecka nu så behövde jag vänja om mig igen. I kombination med vinden blev resultatet att jag sov rätt dåligt. Dock brukar det sällan spela någon större roll när man väl är igång igen.
Jag packade ihop mina pinaler och såg till att vara uppe på fötter tidigt. När jag passerade Rörsjöstugorna sov varenda människa fortfarande. Jag varken såg eller hörde något i alla fall.
Härifrån var det framför allt en vandring neråt. Stigen var rätt stenig och stundtals brant så det gick lite långsamt ibland. Men utsikten var det inget fel på. Det är bland annat Naturum som skymtar där nere, vilket också var åt det håll jag skulle.
Så småningom kom jag ner nedanför trädgränsen igen och möttes åter av den vackra fjällskogen med smala, höga granar och frodig grönska.
Jag ser verkligen fram emot att återbesöka Fulufjället.
Sommaren 2022 gjorde jag en roadtrip genom Sverige för att vandra och besöka platser, städer och mysiga platser från norr till söder. Jag sov hos vänner eller familj längs vägen, annars i tält men även ett par nätter på hotell. Du hittar alla årets blogginlägg under taggen sommaräventyr 2022.
Vill du inspireras ännu mer gjorde jag även en roadtrip 2021.