Efter flera månades väntetid vad det igår dags att åka in till Linköping och bänka sig framför en storbildsskärm där magnifika djur- och naturbilder spelades upp. BBC:s Planet Earth – live in concert, hade kommit till stan.
Det låter ändå rätt häftigt att titta på fantastiska naturbilder, ackompanjerad av en symfoniorkester som spelar live. När jag sent i höstas såg att Planet Earth skulle köra sin live in concert igen, efter succén med den första naturfilmsserien för några år sedan, behövde jag inte fundera länge innan jag bokade biljetter till mig och sambon.
Vi hade plats långt bak och högt upp på arenaläktaren, riktigt bra enligt mig. Musiken var grandios och perfekt tajmad till bilderna som spelades upp bakom orkestern.
Detaljerna bästa behållningen
Huvudrollen i allt det här stod naturfilmerna för, som sig bör. Och visst var det vackra bilder vi blev bjuda på. Men i ärlighetens namn är i alla fall jag rätt bortskämd med fantastiska djur- och naturfilmer, så det var inte den tekniska kvalitén bakom som jag uppskattade mest.
Istället fann jag mig gilla de småhumoristiska inslag som regissörer och producenter bakom filmklippen lyckats hitta i det gigantiska filmade materialet. Slick, huvudrörelser och blinkningar med ögonen hos djuren. De små detaljer som skapar en historia.
Stad filmat på naturens vis
Jag hade trott att vi skulle få se relativt långa filmklipp och att Martin Emtenäs bara skulle komma in några få gånger och berätta vad vi hade sett. Istället levererade han en bakgrund och ingående känsla som satte tonen inför ett kommande, lite kortare, klipp. Det var enligt mig väldigt bra. Man fick kontexten av Martin och detaljer allt eftersom från filmerna.
Djur och natur dominerade bildmaterialet men vi fick även se en stad filmad på ett vis som annars är förbehållet naturfilmning: time laps, in- och utzoomningar, snabbspolningar, ovanliga vinklar och annat, filmat med absolut högsta kvalitet både tekniskt och regissörsmässigt. Just därför tyckte jag det avsnittet stod ut lite och var rätt häftigt.
Lite mer ovanligt än vanligt
Men tillbaka till huvudpersonerna. Bland de arter vi böjds på ingick en förvånansvärt liten mängd de ”vanliga” naturfilmsdjuren. Det var lite lejon och några kungsörnar, men inga tigrar, gorillor, schimpanser, noshörningar eller andra av de mer vanligt förekommande djuren. Istället fick vi stifta bekantskap med bland andra lemurer, sengångare, kolibrier – och en oerhört charmig dvärgmus.
Efter lite mer än två timmar var smörgåsbordet slut. Jag hade gärna sett en halvtimme till.
Den känsla som finns kvar i mig nu är den enorma fingertoppskänsla som genomsyrar hela produktionen, från själva filmandet på plats, till redigering och sammansättning av klipp, till musikarrangemang och genomförande på plats.
Näbben är längre än hela kroppen.
Flamingodans.
Jorden, vårt hem.
Skönt att klia sig!