Min amibition att vandra och upptäcka naturen i närmiljön fortsätter. I helgen bar det iväg med bussen till leden kring Marmorbruket, i Kolmårdstrakten.
Till skillnad från tidigare turer i området så var jag inte själv den här gången utan hade sällskap av min goda vän Zandra. Det kändes kul att kunna dela upplevelsen i naturen med någon!
Ett hus som låg fint placerad i anslutning till leden, direkt vid Bråviken.
En svanfamilj med en drös ungar fyllde på matförråden. Det här var första gången jag sett svanar beta sjögräs.
Vi möttes vid bussen tidig lördagmorgon och gick av vid hållplats Marmorbruksvägen dryga 50 minuter senare. Vi kom upp på leden nästan direkt och följde den längs vattnet där leden var anmärkningsvärt plan och bred. Det fick sin förklaring lite senare.
Brant uppåt men ändå bara ett stenkast ifrån leden finns Kärleksgrottan. Trång men fullt möjlig att enkelt gå in i.
När jag och Zandra stod och resonerade kring huruvida det fanns lik (Zandras övertygelse) eller inte (min övertygelse) i en extremt liten men 40 meter djup ”pöl” på insidan om leden, kom två äldre män gående. De verkade ha bott i området större delen av livet och kunde minnas hur de ofta badat i den lilla pölen i sin ungdom. Pölen var på något vis kopplad till kalkbrottet i området. Männen berättade att leden förr var en järnväg och det förklarade varför den var så rak och plan. Frågan om lik kom dock aldrig upp så där får Zandra och jag fortsätta vara oense.
Så småningom lämnade vi den plana leden och svängde upp i skogen. Där blev det både brantare och leden förvandlades snabbt till en riktig skogsstig med rötter, stenar och nedfallna träd, och hyfsat brant lutning uppåt. Väl uppe på toppen tog vi en fikapaus i ett vindskydd. Bättre utsikt är nog svår att hitta! Vi hade hela Bråviken vid våra fötter.
Uppe vid vindskyddet med storslagen utsikt var det dags för fikapus och att låta fötterna få känna på solljuset.
Ett fraktfartyg är på väg in till Norrköping via Bråviken.
Efter en härlig fikapaus i solsken var det bara att traska sista biten tillbaka och invänta nästa buss till Norrköping. Av någon outgrundlig anledning var turen så uttröttande att både Zandra och jag slumrade till på bussresan hem. Men när kroppen säger ”Sov!” och det finns alla möjligheter till det kan det vara lika bra att lyzzna…
Jag fick aldrig riktigt grepp om exakt vilka delar av Marmorbruket som är i bruk eller inte – vi gick förbi flera slags byggnader som verkade ha eller ha haft med bruket att göra – men den här byggnaden faller troligen under kategorin ”i bruk”.