Den här lördagen började tidigt. Efter att ha sovit som en stock hela natten vaknade jag i gryningen, kände mig utsövd och gick helt enkelt upp. Då var klockan runt 06.00. Jag åt min vanliga grötfrukost – jag tycker det är fantastiskt gott – och funderade sedan på vad jag skulle hitta på att göra under dagen.
Valet för snabbt på kameran, och att ta med den ut på en liten fotopromenad. Efter att ha velat lite med vilket objektiv jag skulle använda gav jag mig ut, med ett fast 85 mm fäst vid kamerahuset.
Ganska direkt stannade jag och fotade korsningen där Knäppingsborgsgatan slutar, Östra promenaden korsar och Sjöfartsverkets tegelbyggnad står stabilt. Det är något med vanligt rött tegel som jag verkligen gillar och ofta dras till. Stabilt, enkelt, kaxigt på något vis.
Sjöfartsverket är inrymt i en maffig tegelbyggnad. Här syns bara en liten del av den.
Med 85:an på kameran får man en viss teleeffekt och kommer närmare objekten och motiven. Det visade sig extra bra när jag fotade stadsboende fåglar. En kråka hade hittat något som verkade vara en riktig godbit; hen var i alla fall djupt engagerad i den lilla munsbiten. Först trodde jag att det var en extra stor kastanj men när jag zoomande in på bilderna vid redigeringen såg det snarare ut som en mörk druva eller rund svart oliv. Vad det än var så distraherade det kråkan tillräckligt för att inte bry sig för mycket om mig och gjorde att jag kunde knäppa av några bilder.
Kråkan med sin kastanj, eller bär eller oliv eller vad det nu är för något.
Oavsett vad det är för något verkade det vara något kråkan behövde öppna för att komma åt.
Nere vid Lekbäcken var det fullt av änder, som vanligt. De flesta rör sig helst bortåt när de märker att man stannar men vid ett tillfälle var det en andhane som trodde att jag kom med brödsmulor. Han kom emot mig med både nyfikna och bestämda steg. När han insåg att jag inte hade något gott att bjuda på vände han sig uttråkat tillbaka mot resten av fågelgänget.
Den manliga gräsanden kom emot mig, sannolikt i tron att jag har något gott att bjuda på. Han stannande där på kanten en liten stund men vände sedan om när han förstod att jag inte hade något med mig.
Gräsänder är så vanliga att man lätt glömmer bort att de samtidigt är rätt fina fåglar. Särskilt hannarna med sina lysande gröna huvuden och blåa färgteckning på vingarna. När en av dem sträckte på sig i vattnet passade jag på att fånga de utspridda vingarna på bild. Fint!
Andhanen sträcker på sig och visar upp sina fina blåa fjädrar.
Under tiden har en annan and doppat sig med huvudet före.
Snart är morgongymnastiken över.
Det blev en hel del andhanar fotade idag, men en av mina favoritbilder från promenaden är ändå den där jag hinner föreviga en hona när hon skyndsamt liksom glider ner i bäcken via en grästuva. Den känns så mysig.
Här är andhonan på väg ner i vattnet. Hon var inte helt glad i att jag stod stilla där på gräset och vattnet kändes nog som ett bättre ställe att befinna sig i så länge jag var kvar.