Häromdagen cyklade jag vilse när jag skulle till Ågelsjön (skulle vandra runt sjön) men det gjorde inget för jag upptäckte något bättre istället – skogen vid Torshag. Så det är väl sant som någon smart person har sagt:
”Det är bara den som går vilse som hittar nya vägar.”
För egen del är jag inte alls förtjust över att vara vilse. Min sambo som suttit på passagerarplats när vi snurrat runt i Göteborg vet det. Min syster som jag tillbringade årets härliga fjällsemester med fick också erfara det lite grann. Jag blir inte som ett argt oregerligt bi, men jag är verkligen inte förtjust över att inte veta var jag är.
Så när jag konstaterade att jag cyklat 6-7 kilometer fel fick jag fundera ett varv på hur jag skulle reagera. Bara någon kilometer tidigare hade jag stannat till vid en informationstavla till en ledbeskrivning som jag tyckte verkade intressant. Nu när jag inte riktigt var vid Ågelsjön som jag tänkt mig fick jag överväga att antingen hålla fast vid ursprungsplanen, cykla halvvägs tillbaka igen och förskjuta tidsschemat (jag hade tänkt hinna hem till eftermiddagen) eller undersöka den där leden. Jag valde det senare. Äventyr i Östergötland – here I come!
När jag cyklat den lilla biten tillbaka och strax hittat en lämplig början på leden kunde jag konstatera två saker:
- Den skogsstig jag valde var väldigt rolig och omväxlande att vandra!
- Den bit jag valt att gå var bara en liten liten del av ett större vandringsnät runt Glotternsjöarna, bland annat innefattande delar av Östgötaleden.
Där, vilsen norr om Åvy, finns med andra ord massor av mer att upptäcka och jag ser framemot att göra det!
Sjön heter Nedre Glottern. Den, tillsammans med övre Glottern och mellanliggande landmassor, erbjuder en mängd olika vandringsmöjligheter.
Klassisk ledmarkering, nymålad och lätt att se.
Det är svårt att göra ledmarkeringarna tydligare än så här… En eloge till de som underhåller leden, den är riktigt bra skött.
Om man nu inte förstår vaken det orangea strecken runt stammarna eller pilen på trädet så bör den här pilskylten med vandrande människor förklara allt som behövs.
Stigen gick mest inne bland träden i skugga vilket var skönt den här soliga dagen.
Stigen var rätt kuperad och följde sjön Nedre Glottern nästan hela tiden, ofta precis på kanten till sjön. Vid ett par ställen var det så tajt mellan land och vatten att ett rep fick hjälpa oss vandrare att hålla oss på den torra sidan.
Snygga och välbyggda trappor underlättade.
Jag gillar information så det här är en syn jag gillar att möta när jag kommer fram till en början av en led.
Jag läste för bara några dagar sedan att det är ett riktigt blåbärsår i år. Jag är definitivt benägen att hålla med! Jag gick förbi massor av de blåa bären.