Söndag och min tredje dag på Öland. Nu var det äntligen dags att ägna resterande tid av det här ö-besöket åt de södra delarna och Alvaret som jag tycker så mycket om. Gösslundaleden hade jag spanat in redan tidigare, lagom lång för en halvdagsutflykt med sina sju kilometer.
Förmiddagen hade jag ägnat åt att göra ett besök till Ismanstorps borg. Det var mitt sista lilla äventyr i de nordliga, eller kanske mer korrekt mittersta, delarna av Öland. Men det var de södra delarna jag var mest pepp på att återse.
Gösslundaleden finns nånstans på den övre halvan av Alvaret, ute på dess mitt. En rundtur på dryga sju kilometer över bara alvarmark. Det kunde knappast bli bättre.
På Naturkartan kan du se ledsträckningen digitalt, och även hitta fler vandringar på Öland.
Starten och målgången var vid samma parkering där jag tillbringade min andra natt på Öland i somras, och fick uppleva både en magisk kväll och morgon.
Lite ironiskt kändes det att jag den gången var helt ensam medan det den här gången, utanför säsong, stod flertalet bilar på parkeringen.
Upplever fin variation längs Gösslundaleden
Nåja, det var framför allt en iakttagelse och inget som påverkade mina planer. Jag parkerade och följde leden motsols, norrut.
Det är sällan svårt att följa leden framåt även om små stenrösen då och då visar vägen.
Man ska inte luras att tro att det bara är torrt, tråkigt och enfärgat på Alvaret. Det finns gott om färger om man bara tittar efter.
Enligt mig ändrar landskapet karaktär hela tiden och nya saker dyker upp. Inte minst bevis på Ölands kulturhistoria.
Jag har aldrig varit i Australien men jag kan tänka mig att det finns vissa likheter mellan Alvaret och stora delar av Australiens stäppmarker.
Om du går åt den rekommenderade riktningen motsols från parkeringen kommer du efter knappt två kilometer till den här fina vägvisaren som gör det svårt att missa att du ska göra en nästan helomvändning för att komma vidare.
När jag kom fram hit passerade jag samtidigt en man som liksom dök upp ur ett närliggande buskage med någon typ av anteckningsblock i famnen. Troligen var någon form av forskare. Eller bara riktigt intresserad av att dokumentera något specifikt.
Kommer upp på låga åsen svinryggen
Den mystiska buskagemannen gick i alla fall vidare åt sitt håll och jag fortsatte åt mitt.
Öland är platt, platt, platt och vandringen var precis så lättvandrad som jag tänkt mig. Men på vissa ställen ser berggrunden till att skoja till det lite, som här där marken pressas uppåt och bildar en liten ås ungefär halvvägs längs Gösslundaleden.
Åsen kallas svinryggen. Den är inte särskilt hög men du kommer ändå upp lite grann och kan se på det omliggande landskapet från ett något annat perspektiv. Men någon ansträngande stigning är det inte tal om.
Gösslundaleden följer längs med Mittmuren
Lagom till att svinryggen böjer av och försvinner får du i stället Mittmuren som följeslagare.
Muren är fyra mil lång och sträcker sig snörrätt i nordsydlig riktning.
Mittmuren anses vara den första som anlades på Öland i samband med en att markerna delades upp på 1800-talet. Många fler murar har såklart anlagts sedan dess.
Ungefär 1,5 kilometer från slutet avviker du från Mittmuren och går allt närmare bilvägen, nästan parallellt med den. Sen är du framme, tillbaka där du startade.
Gösslundaleden är verkligen fantastisk för dig som vill uppleva Alvarets natur. Jag kan mycket väl tänka mig att vandra leden igen om (när…) jag återvänder till Öland. Kanske redan i sommar, vem vet? Troligen finns då även kossor som betar, vilket kan vara bra att vara medveten om.
Under fem dagar över påsken reste jag från Ölands norra udde till dess södra spets för att uppleva och upptäcka små och stora besöksmål på ön. Jag kombinerade vandring och friluftsliv med bilsemester. Den första natten sov jag i bilen, resterande tre slog jag upp tältet på olika fina platser. Du hittar alla relaterade blogginlägg under taggen påskäventyr på Öland 2022.