I Gallejaur kulturreservat har tiden sått stilla. Här finns gårdsmiljöer bevarade som berättar om hur människor byggde, levde och bodde på 1800-talet i de nordligare delarna av Sverige. Det är så den här avlägsna gamla gården beskrivs i alla fall.
Hela konceptet ”kulturreservat” var nytt för mig. Jag hade antingen lyssnat dåligt eller så hade jag bara haft öronen öppna för naturreservat. Men kulturreservat är en grej som finns och jag hann besöka åtminstone tre stycken den här sommaren. Till exempel det i Stensjö by, där Astrid Lindgren-filmer spelats in.
Svårframkomlig väg till Gallejaur kulturreservat inget hinder
Stensjö by i Småland var lätt att svänga av till. Gallejaur kulturreservat var… lite knöligare att ha som slutdestination. Precis som när jag skulle hitta huvudentrén till Björnlandets nationalpark fann jag mig här skumpa runt på en sällan använd grusväg. ”Det måste finnas en annan väg”, tänkte jag.
Och så fortsatte jag köra ändå.
Målet markerat.
Lika trivsamt med långsammare framfart
För en sak som jag lärde mig under den här sommaren var att ”fram kommer jag”. Det kanske bara tar lite längre tid ibland. Men jag hade nog aldrig bråttom någonstans tror jag, så när vägen tvingade fram snigelfart lät jag istället hjärnan gå ner på lågvarv. Jag hade ett par bra poddar att lyssna på så själva körandet var nästan alltid ett rent nöje ändå.
När jag vartefter kom fram till Gallejaur var det närliggande caféet tyvärr stängt. Jag visste i och för sig inte att det skulle finnas ett men när jag såg skylten om kaffe och macka började smaklökarna fantisera fritt på egen hand.
Nåja. Jag parkerade bilen och gick upp till själva Gallejaur gård.
Allra först passerade jag den här gamla förrådsbyggnaden.
Jag har ingen aning om vad det här var för gammalt verktyg. Men jag tyckte mig se något som liknande en såg där inne, så något maskinellt att kapa trä med kanske?
Sen fortsatte vägen uppåt.
Byggnader som åldras med värdighet
Gården är belägen på en sluttning med fin utsikt över ett vatten med det passande namnet Gallejaurdammen nedanför.
Den stora stångkonstruktionen, vad det nu kan tänkas kallas, för att hämta upp vattnet i brunnen är av det maffigare slaget.
Smart att kunna tvätta av sig utanför. Observera de vackra färgskiftningarna i träet som bara blivit vackrare med åren. Utanpåliggande el på det där viset är väl inte det mest rekommenderade idag. Snyggt är det i alla fall inte.
Vilken välkomnande vy.
En bondgårdsbyggnad av ett slag jag aldrig sett förut.
Markerna nedanför Gallejaur gård svämmas över av damm
Fram till 1960-talet måste det dock ha sett väldigt annorlunda ut här i landskapet runtomkring. Under det decenniet byggdes nämligen en damm en bit uppströms som ledde till att vattennivån höjdes sju meter, enligt information som finns att läsa här. Det låter smått otroligt och måste såklart ha haft en enorm påverkan på möjligheterna att leva av vad markerna gav.
Och som man kan gissa, på nyss länkad sida finns följande att läsa:
Sjöhöjningen innebär att så gott som all fodermark hamnar under vatten och bara två av byns nio jordbruk överlever 60-talet.
Sorgligt.
Direkt gränsande till kulturreservatet finns Gallejaur naturreservat. Jag besökte dock inte det reservatet utan valde att köra vidare längs grusvägen åt andra hållet än det jag kom ifrån. I den riktningen var vägen betydligt bättre att köra.
Sommaren 2021 tog jag bilen från södra Öland till norra Norrland för att upptäcka små och stora guldkorn i Sverige. Jag sov i bilen, tältet eller hos familj och vänner längs vägen. Du hittar alla relaterade blogginlägg under taggen sommaräventyr 2021.
Spana också gärna in denna interaktiva karta där jag sammanställt merparten av min roadtrip, så att du enkelt kan se vad som finns var. Jag hoppas du blir inspirerad!