Någon gång mellanstadiet gick skolresan ner till Halland och ett av stoppen på turen innebar ett besök till Fjärås bräcka. Jag minns inte mycket av besöket nu, förutom att läraren berättade att bräckan skapats av en morän för länge, länge sedan. Och att jag och mina klasskamrater stod i en grön sluttning med resta stenar och småbuskar lite här och där.
Så här bortåt 30 år senare kan jag konstatera att den där sluttningen med största sannolikhet var Li gravfält och daterar tillbaka till vikingatiden.
Att jag nu återupptäckte gravfältet skulle jag dock snarare beskriva som en slump; jag satt faktiskt i bilen och var på väg ifrån Fjärås bräcka när jag i ögonvrån skådade resta stenar en bit nedanför utfarten från parkeringen.
Min kärlek till resta stenar började för några år sedan i och med Tingstads flisor på Öland, och har sedan dess fortsatt. Alltså svängde jag runt bilen och körde ner till denna forntida lämning.
Jag törs påstå att få gravplatser har en lika maffig utsikt som denna.
Limmahögsslingan maximerar vandring längs Fjärås bräcka
Men besöket till Fjärås bräcka började alltså inte vid Li gravfält. I stället hade jag planerat in en vandring som skulle maximera en upplevelse av hela området och en tur längs en så stor del av den underliggande moränen, som bräckan alltså bygger på, som möjligt. Alltså hade jag valt ut Limmahögsslingan, en trevlig tur på strax över fem kilometer.
Om det var en besvikelse att inte få hälsa på några bondgårdsdjur vid besöket till Äskhults by häromdagen så fick jag åtminstone beskåda några mysiga islandshästar den här gången.
Och lite senare träffade jag även på dessa coola får.
Både skog och ängar i Fjärås bräcka
Jag gillade skarpt denna halvmilaslinga längs Fjärås bräcka.
Naturen var varierande och lummig, samtidigt som den var kärv och öppen, på flera sätt.
Dels var det öppna, blommande ängar.
Som här med tjärblomster.
Och en riktig klassiker: hundkäx (som i mitt huvud ska stavas med e, inte ä).
Dels var det öppna områden av mer böljande karaktär.
Träffar på ”kylskåp i marken”
En kul grej jag träffade på under den här turen var det här ”kylskåpet i marken”.
Förr i tiden grävde man tydligen gropar av det här slaget för att förvara olika livsmedel.
På en skylt i närheten kan man läsa följande: ”I den här sluttningen finns flera välbevarade potatisgropar, ett slags primitiv jordkällare. I groparna förvarades potatis och andra rotsaker under vintern, troligen in på 1900-talet. Rotsakerna placerades i botten av gropen som sedan täcktes med halm och jord. Ett par av groparna, de med trälock, är prydligt stensatta och cirka en meter djupa. Lyft gärna på locken och titta! Det stora antalet källarspindlar tyder på att fuktigheten i groparna är perfekt.”
Egentligen är det inget konstigt att använda marken för förvaring, det har förekommit i hela landet men det är kul att se – och framför allt få kunskap om – hur man gjorde förr. Eller, som i det här fallet, inte ens för särskilt länge sedan.
Under en vecka i början på juni 2023 tog jag ut en tidig semestervecka och körde ner till Halland för att i första hand uppleva de bokskogar jag lärt mig ska finnas gott om där, men också för att i övrigt upptäcka sydligare delar av vår svenska natur. Jag sov i hängmatta de första nätterna, och växlade sedan till vanligt hus då jag tog över min pappas “pendlarstuga” en bit söder om Göteborg vilken min syster med familj lånade parallellt med att jag luffade runt i skogarna. Du hittar alla blogginlägg under taggen Halland 2023.