Ända sedan det blev bestämt att jag skulle följa med till stugan i Härjedalen har jag fått berättat för mig om Flatruet – Sveriges högst belägna allmänna väg. Här skulle vara platt och bara en grusväg rätt igenom landskapet men tydligen ändå något att se.
Under min och syrrans vilodag tog vi hennes buss upp mot Flaturet utan att riktigt veta vad vi skulle förvänta oss. Jag blev glatt överraskad: Flatruet är precis det som sagts; en väg som går genom ett platt landskap. Bara så mycket häftigare! Man ser åt alla håll och kanter, landskapet och färgerna är fantastiska och för egen del påminde det och den vinande vinden om min sommar på Island för över tio år sedan.
Flaturet var en underbart karg plats och ett perfekt ställe att avsluta den här resan på.
Syster Sabina vet hur man ska göra en bra bild bättre.
Uppe på Flaturet, Sveriges högst belägna landsväg 975 meter över havet. Här var det riktigt häftigt.
Det borde vara Helags som anas där borta i fjärran.
Elledningarna som dras rätt genom landskapet påminner mig om amerikanska filmer.
Dimva ligger vackert.
Minnsessten. Här kunde besökarna lämna vittnesbörd om sitt besök.
Jag stortrivdes på Flatruet trots att vinden den här dagen var bitande kall.
Fint att du skriver blogg. Saknar Dimva lite mer just nu så jag gick in och läste igen. Mycket dina bilder och minnen.
Så fint sagt. Hon var en underbar hund.