Helags: 4/4
Efter en ännu kallare natt med min alldeles för tunna sovsäck var det dags att bryta läger och vandra tillbaka mot Torkilstöten. Den ursprungliga planen var att ta en sydligare rutt tillbaka på 20 kilometer, men dels eftersom vi var osäkra på hur mycket mer Dimva skulle orka, dels för att den leden inte var lika väl markerad och dels för att varken Sabina och jag är alltför vana fjällvandrare så valde vi tillslut att ta samma väg tillbaka. När vi gått de 12 kilometerna var vi glada att vi valde den kortare rutten – vi var rätt trötta alla tre vid det laget.
Vi hade sagt att vi skulle ta tre pauser inklusive lunch på hemvägen men vi knatade på och stannade bara två gånger för lite snacks; vi ville nog framåt allihopa. Istället valde vi att stanna och laga till den sista lunchen i ett solbelyst dike vid Flatruet innan vi körde sista biten till stugan och våra fiskande vänner.
Efter en härlig dusch kunde jag konstatera att vi haft ytterligare en fantastisk vandringstur på fjället.
Dags att gå tillbaka samma väg vi kom. Hej då, Helags!
Fikapaus efter några kilometers vandring.
Vackert! Man ska alltid vända sig om lite då och då för att se hur långt man kommit, eller vad man lämnar bakom sig.
Lunchen åt vi i ett soligt dike vid Flatrutet. Sabina passade på att ta en tupplur efter maten.
Primus gaskök var superlätt att laga god och snabb fjällmat med. Det var inga problem för en nybörjare som mig att tända det med tändstål.