Sugen på en dagstur längs Kvillingeleden? Passa på innan det blir för varmt, innan spindlarna vaknat. Maj är till exempel en bra månad om man vill slippa stryka bort spindelväv från ansiktet varannan minut.
Jag har gått Kvillingeleden (eller om det heter Skärlötaleden som det står på skylten vid starten i väst) två gånger tidigare, första gången i juli 2015 och andra gången i augusti 2016. Båda gångerna senare under sommaren och båda gångerna innebar den första tredjedelen att jag ständigt passerade igenom spindelnät. Så pass mycket att efter andra gången sa jag till mig själv att helt enkelt inte gå där fler gånger. Det är trots allt inte superroligt att få spindelnät i ögon, näsa, mun stup i kvarten.
Min dagstur av Kvillingeleden startade med att jag tog bussen till Berghamra i väster, och slutade vid hållplats Klockaregården där jag tog bussen hem till stan och Norrköping igen, knappt åtta kilometer senare.
Fast… Nu, början på maj, var det lite tidigare på säsongen. Lite kallare så jag tänkte att spindlarna kanske inte hunnit vakna riktigt än. Jag hade inte gått långt in på leden innan jag kunde konstatera att mitt resonemang föll i god jord.
Fint spindelväv som var byggt tvärs över stigen vid dagsturen fem år sedan. Jag hukade mig och gick under det här, kunde inte förstöra det där fina. Hur irriterande det än var att få spindelväv över ansiktet.
En annan sak som skilje sig den här gången var att jag inte följde den vanliga ledsträckningen, utan jag hittade min egen. Jag var sugen på att passera sjön Igelsjön som jag inte sett förut så jag tog helt enkelt en annan väg.
Det är lite oklart enligt mig om leden heter Kvillingeleden, som den gör på naturkaran.se. Eller om den heter Skärlötaleden som enligt skylten. Fast det är inte så noga ändå, det är en led som är trevlig att följa. I alla fall utan all spindelväv.
Jag följde samma ledsträckning som tidigare den första biten men sen vek jag av norrut och följde en omarkerad stig ett tag.
Det här är mysigt.
Våren är på gång, även om jag tycker att den – och framförallt värmen – borde komma lite snabbare.
En liten söt miniö i Igelsjön. Jag gillar hur molnen speglar sig i vattnet.
I södra änden av Igelsjön dök den här mysiga lilla rastplatsen upp.
Nästa sjö jag kom fram till var Lunnsjön, en plats jag besökt många gånger tidigare. Här satte jag mig ner en stund för att äta mina medhadva mackor. Några nyfikna änder upptäckte mig nästan direkt och simmade emot mig i full fart med förhoppningen att få lite smulor.
När inga smulor kom var jag inte så intressant längre så de klev ner i vattnet igen. Och snart var det dags för mig att gå sista biten till bussen och avsluta en härlig dagstur.