Det räckte tydligen inte med att jag besökte Öland både förra sommaren, då för första gången någonsin, och i april i år. Jag skulle prompt tillbaka ännu en sväng även under årets semester. Alltså: återbesök till Öland sommaren 2022.
Eftersom jag nu hade skaffat mig en rätt bra bild av hela ön visste jag att det var de södra delarna med Alvaret i spetsen jag ville hålla mig kring. Den grova planen var att allra helst springa någon längre sträcka över Alvaret, denna karga natur som av Unesco utsetts till ett världsarv.
Löptur över Alvaret vid återbesök till Öland
Jag gjorde en del vandringar förra sommaren och ännu fler när jag besökte Öland i våras så jag hade bra koll på vart jag inte varit och därför nu ville ta vägen.
Valet föll på att springa norrut till Tingstad flisor, två stycken drygt tre meter höga ”stenflisor”, alltså platta, kantiga, resta stenblock, som står mitt ute på Alvaret.
Du måste ta dig till dessa till fots då det inte går några vägar dit. Närmsta vägen är att följa den norra stigen tre kilometer söderut men det gjorde jag sommaren 2021. Därför valde jag nu att starta och sluta vid parkeringen vid rastplatsen Penåsa söder som stenarna, springa dit och sedan ta en omväg via en annan sten – Millerstenen – tillbaka. Millerstenen är dock mer av en vanlig stor sten än en formhuggen och avsiktligt rest flisa.
Turen slutade på strax under 15 kilometer vilket kändes alldeles lagom.
Det ser torrt ut och det är det väl. Men också vackert.
Här påminner landskapet nästan om att springa på en delvis bevuxen sandstrand.
Möjligtvis lite mer grönskande?
Framme vid den ena av Tingstads flisor. De står några hundra meter ifrån varandra. Ingen vet exakt varför eller vad ha har använts för. Spekulationerna som finns handlar bland annat om att de skulle vara vägmarkeringar eller en plats att ”föra ting”. Kanske båda delar under olika tidsperioder.
Jag kunde inte låta bli att ta en stolt selfie framför den ena flisan. Löparvästen är här fortfarande relativt ny men fungerade utmärkt för ändamålet – att bära med vätska.
Ett kännetecken på Öland är de många återkommande stenmurarna som finns överallt. Inte minst här på Alvaret blir det tydligt hur raka de kan vara.
Millerstenen dök upp så snabbt när jag sprang igenom ett snår att jag knappt hann reagera. Jag visste inte hur den skulle se ut men jag förstod direkt att det här var stenen jag läst om; det fanns inget liknande i området alls.
Byter Penåsa mot Seby för natten
Efter min löptur var planen att fräscha till mig och sedan chilla resten av kvällen vid rastplatsen Penåsa, där jag parkerat. Men medan jag stod där och hämtade andan körde den ena fullastade bilen efter den andra in och parkerade. Ut välde det av vuxna och barn med mat, tårtor och picknikattiraljer. Totalt fem knökade personbilar.
Det stod snart klart för mig att här skulle kalasas hela kvällen. Lugn och ro kunde jag glömma. Vad göra? Tja, jag bestämde mig rätt snabbt för att köra vidare till en favorit: Seby badplats. Där var jag hyfsat säker på att kunna garanteras en lugn kväll, även med eventuellt sällskap.
På väg till Seby på sydöstra delen av Öland kunde jag inte låta bli att stanna till och föreviga denna fina kvarn.
Njuter av kvällssolen vid Seby badplats
Framme i Seby slog jag upp tältet, åt och njöt av solnedgången resten av kvällen. Samt försökte ta lite skydd för vinden som blåste på ivrigt.
Kossorna betade på andra sidan staketet. När jag var här senast i april hade de inte släppts ut än men nu var de ute.
En lång brygga, eller pir, sticker ut i Östersjön och fungerar som en naturlig gräns mellan gräsytan vid badplatsen och kossornas hage.
Piren ser kanske inte så lång ut men ju längre ut man går, desto längre tycks den bli.
Piren har sett sina bästa dagar för länge sedan. Numer går man ut på den ”på egen risk”.
Mitt tält utplacerat så att det får lite lä från vinden som blåste rätt kraftigt under besöket. Jag har ett tält som heter Hilleberg Niak, vilket jag är väldigt nöjd med. Läs gärna den recension jag gjort.
På parkeringen har det stått husbilar de två tidigare gånger jag besökt Seby badplats. Den här kvällen var inget undantag.
Hemfärd efter återbesök på Öland
Det blev bara en natt på Öland den här gången. Följande dag lovade mer vind i kombination med regn. Det lät inte så roligt så jag såg till att bege mig hemåt tidigt innan det vädret dragit in.
Dock såg jag till att inte stressa medan jag korsade Alvaret. Några fler bilder av den fina miljön ville jag ta med mig.
Vägen framåt, hemåt. Fint kantad av blommor och växter.
Och vägen bakåt. Hej då, Öland. För den här gången.
Sommaren 2022 gjorde jag en roadtrip genom Sverige för att vandra och besöka platser, städer och mysiga platser från norr till söder. Jag sov hos vänner eller familj längs vägen, annars i tält men även ett par nätter på hotell. Du hittar alla årets blogginlägg under taggen sommaräventyr 2022.
Vill du inspireras ännu mer gjorde jag även en roadtrip 2021.