Det är flera månader sedan jag var ute i skogen. Nu var jag nyfiken på att se hur den förändrat sig sedan jag var där.
Jag hade lite försiktigt drömt om att det skulle vara alldeles vitt av nyfallen snö så här i december, men med återkommande töväder så var det lite naivt att önska sig. Allt som fanns var enstaka vita små fläckar som kämpade sig kvar i plusgraderna. Fast dessa bevis av vintertäcke var nog för att göra mig hoppfull.
Väl ute i skogen kunde jag konstatera att där var mycket blötare än det var i somras. På flera ställen brusade och porlade små bäckar och rinnande vatten, i fåror som i somras var kruttorra. Det var kul att se!
Lunnsjön i fruset tillstånd. Här följer jag den på västra sidan mot norra delen.
Ett ställe jag gärna ville se var utsikten från vindskyddet vid Lunnsjön. När jag nu kom tillbaka var det till en vackert frusen sjö. Ett lätt kyligt förmiddagsdis hjälpte till att skapa extra rogivande stämning.
Norra delen av Lunnsjön i härlig dis.
Lunnsjön är inte särskilt stor så det tog inte många minuter innan jag kommit till den norra delen där ett kärr tog vid som jag passerade på spångar. Här mötte jag en man på MBT-cykel som var ute på en liten runda. Han tyckte precis som jag att det var väldigt lugnt och härligt att vara ute i skogen i det här vädret.
Kottar pryder marken.
En härlig bit av skogen. Jag hoppas få sen den täckt i vitt framöver.
Renlaven på marken gör skogsgolvet härligt mysigt och mjukt.
Granarna ser till att skogen alltid är lite grön året runt.
Stigen i skogen ser i princip ut som för ett halvår sedan, bara lite fuktigare.