Efter att ha behövt ställt in min planerade vandring, bestämde jag mig för att istället ge mig ut på min allra första cykelsemester med tält. Utan en fast rutt och med endast en ungefärlig plan i bagaget rullade jag iväg för att uppleva den svenska ostkusten på två hjul. Det blev en tur överfylld av myggor och flugor, en mage som ständigt ropade efter mer och en fantastisk sista kväll bara några centimer från sjön Sommens klara vatten.
Det var en envis hälsporre i högerfoten som gjorde att jag till slut fick ge upp min plan att vandra Lapplandsleden. Ett par veckor innan den planerade vandringsstarten fick jag finna mig i att ställa om och satsade då på en annan idé jag haft länge: cykelsemester med tält.
Rutten gick från Norrköping, ner till Västervik och via Vimmerby och Torpön i Sommen bort till Mjölby.
Och så här fördelades de 43 milen från min första cykelsemester med tält:
| Dag | Från | Till | Distans, km |
|---|---|---|---|
| 1 | Norrköping | Sjön Yxningen | 67 |
| 2 | Yxningen | Gränsö (Västervik) | 104 |
| 3 | Grönsö | Mörtfors | 68 |
| 4 | Mörtfors | Norra Kvill | 83 |
| 6 | Norra Kvill | Torpön i Sommen | 55 |
| 7 | Torpön | Mjölby | 50 |
| Totalt | 427 |
I Mjölby hoppade jag på pendeltåget sista biten till Norrköping.
Förberedelser inför min cykelsemester med tält
Den 3 augusti hoppade jag på cykel och tog sikte söderut och ut mot ostkusten.
Planen var bara ungefärlig. Jag visste inte riktigt hur långt som var lagom långt att cykla, hur många dagar jag skulle vara ute eller hur kroppen skulle reagera.
Jag var dock inte helt oförberedd. Under de föregående två, tre veckorna hade jag cyklat allt längre, framför allt för att vänja in rumpan. Förhoppningen var att kunna cykla i vanliga funktionsbrallor (läs: tunna vandringsbyxor med ett antal schyssta fickor), hellre än tajta och vadderade cykelbyxor. Vilket jag också kom att göra.
Dag 1: Sover gott vi strandkanten vid sjön Yxningen
Någonstans vid lunchtid den första dagen tråcklade jag mig upp på en nu välpackad velociped och gav mig iväg i sydostlig riktning.
Efter några timmar pausade jag vid en fin busskur.
Första natten av min cykelsemester med tält tillbringade jag vid strandkanten vid sjön Yxningen.
Planen var inte att slå upp tältet riktigt så nära sjön. Men den plana ytan vid det närliggande vindskyddet var så totalt smockfullt med stenar att inte en enda tältpinne gick att få ner i marken. Dessutom var det inte särskilt mysigt där. I kombination med myggor och flugor i mängder flyttade jag ner tältet.
Jag blev inte jätteledsen över att “tvingas” flytta ner till vattenbrynet…
Dag 2: Vackra Gränsö utanför Västervik
På förmiddagen nästa dag var jag framme i fina Valdemarsvik, där en igelkott (vilka numera tydligen är sällsynta) traskade runt på asfalten.
Igelkotten verkade inte särskilt nervös för oss människor som gick in och ut ur mataffären i närheten.
På en fin träbrygga i Valdemarsvik inmundigade jag lite iskaffe och en macka innan jag cyklade vidare.
Målet för dagen var Gränsö, en halvö i närheten av Västervik, drygt 10 mil bort. En sträcka som skulle komma att kännas väldigt lång.
Dagen var varm, myggorna – och framför allt flugorna – härjade precis överallt, och gjorde det olidligt att stanna, ens för en kort stund. Dessutom visade det sig (föga förvånande) att Småland verkligen är fullt av skogar.
Det kändes som att jag cyklade mil efter mil på en grusväg i skogen utan att passera något annat än träd.
När jag är ute och vandrar tycker jag att man trillar över oväntade guldkorn när man minst anar det både här och där, men sådana var väldigt sällsynta nu, och förblev så resten av cykelsemestern.
Ännu en grusväg…
… och, tja, en till.
Men oftast cyklade jag ändå på mindre asfaltvägar.
Det blev en lång och svettig dag, där flygfäna förföljde mig hela vägen till lägerplatsen.
Jag insåg att jag fick ta till samma “myggmedel” som när jag vandrade Kungsleden för ett antal år sedan: på med regnställ och luva som myggen inte kunde bita igenom, medan tältet sattes upp. (Jag hade med mig myggmedel men det går mycket snabbare och är betydligt effektivare med ogenomträngliga klädesplagg. Dessutom är det helt kladd- och luktfritt.)
För att inte ätas upp tillbringade jag sedan större delen av kvällen i tältet, skyddad av myggnätet.
Men lite kunde jag ändå gå runt, även om jag fick vifta ordentligt för att inte bli stucken.
När jag var uppe för en toalett tidigt på morgonen hade en dimma dragit in och ändrat karaktären på utsikten. Men vackert är det fortfarande.
Dag 3: Gammal vedbod utanför Mörtfors
Jag planerade nästa dags rutt dag för dag, och den tredje dagen hade jag siktet inställt på Mörtfors drygt 7 mil bort.
På väg dit passerade jag igenom Västervik, fint placerad vid vattnet.
Efter Västervik kom jag så småningom fram till den lilla byn Blankaholm, där jag stannade och köpte lunch i lanthandeln. Det blev en rejält tilltagen räkmacka som jag njutningsfullt åt medan jag satt på en klippa vid en badplats en bit bort.
Väl framme i Mörtfors velade jag mellan att sova i en öppen övernattningsstuga inne i byn, eller “vindskyddet” en bit bort och uppe i skogen. Efter att ha spanat in stugan (egentligen ett stort gammalt badhus) och konstaterat att det luktade riktigt unket inomhus valde jag naturen.
Lägerplatsen i skogen visade sig inte vara någon mysraket heller, övervuxet och småsnett som det var. Och återigen med alla dessa flygfän. Men när jag öppnade två breda dörrar uppenbarade sig en gammal bod (eller liknande) med slätt golv och som var perfekt för att pitcha ett kupoltält i. Vilket jag gjorde utan att tveka.
I skydd av myggnätet kunde jag sedan somna med tältdörrarna öppna medan solen gick ner.
Dag 4: Återbesök till mysiga Norra Kvills nationalpark
Dag fyra hade min batteribank slut på kräm. Alltså fick jag tillbringa vad som kändes som en evighet med att ladda elprylar vid den offentliga toaletten nere i Mörtfors, utanför övernattningsstugan (som jag ändå skulle passera igenom igen på min färd vidare), där två eluttag lyckligtvis fanns tillgängliga.
Jag satt länge vid bänkbordet innan jag till slut kunde ta mig vidare. Jäktad av att ha förlorat så mycket tid, samtidigt som jag visste att dagen skulle bli relativt lång – ungefär åtta mil – trampade jag på så gott jag kunde.
Vid det här laget hade rumpan börjat protestera så smått, och fötterna började delvis somna bort efter någon timmes trampande. Därutöver kände jag mig konstant vrålhungrig.
Jag åt frukost, var hungrig. Åt lunch, var hungrig. Åt snacks, var hungrig.
Det kändes som att jag var omättlig, så vid det här laget upptog möjligheten till nästa måltid en stor del av min tankeverksamhet.
Tyvärr hade jag valt att cykla i den del av Sverige där, som sagt, de djupa skogarna regerar. Det fick bli mycket pannben och ännu mer pedaler.
Samtidigt som regnet började dugga insåg jag att jag hade kommit fram till Astrid Lindgrens älskade Vimmerby. Mitt på torget stor till exempel minikopior av de röda husen som Barnen i Bullerbyn bodde i.
Men det jag uppskattade mest med att komma fram till en stad var möjlighet till mat! På Sibylla köpte jag mitt livs första dubbelburgare och borde ha blivit proppmätt.
Borde.
Småstressad som jag var tyckte jag inte att jag hade tid att äta en till, även om den säkert hade landat fint i magen, utan trampade vidare. Jag ville nämligen hinna ta en omväg till Rumskullaeken, eller Kvilleken, som är Sveriges största och äldsta fortfarande levande träd innan jag var framme vid kvällens läger.
Jag hade redan besökt trädet två gånger men ville hälsa på det igen.
Kvilleken är definitivt inne på slutklämmen. Nytt för det här besöket var att en av de kraftiga grenarna hade brutits av. Sorgligt att se, men samtidigt mäktigt att trädet stått och frodats på samma plats sedan vikingatiden.
Nu var det bara sista biten kvar till Norra Kvills nationalpark, där jag helt ensam tillbringade natten på den anslutande halvön där tältning är tillåten.
Dag 5: Oslagbar kväll på Torpön, mitt i sjön Sommen
Hur långt skulle jag cykla totalt sett? Hur många dagar skulle jag vara ute på denna mitt livs första cykelsemester? Det visste jag som sagt inte när jag startade men nu började svaren formera sig: Den femte dagen av denna cykelsemester med tält fick lov att bli den nästa sista och den skulle jag njuta av genom att slå läger på en plats jag passerade för några år sedan och sedan dess velat övernatta på.
Nu var det dags.
Dagen från Norra Kvill till den utsedda lägerplatsen på Torpön blev relativt kort, på bara 55 kilometer.
Överlycklig kunde jag konstatera att den lägerplats jag drömt om så länge, var tillgänglig. Jag kunde till och med slå upp tältet närmare vattnet än någonsin.
Det var riktigt mäktigt att kunna ha tältet så nära.
Här höll sig dessutom alla mygg och flygfän borta (i alla fall fram till solnedgången) och jag kunde sitta ute under bar himmel i flera timmar och bara njuta.
Kvällen blev verkligen magisk!
Med båda dörrarna öppna somnade jag, lycklig över var jag befann mig.
Dag 6: Pendler hemåt när ösregnet drar in
Sjätte och sista dagen.
Jag kände mig rätt sliten och låg kvar en stund och njöt av att kunna se ut.
Nu var jag sugen på att komma hem. Norrköping låg 13 mil bort men så långt hade jag inga planer på att cykla. Valet stod mellan att cykla 5 mil till Mjölby och ta pendeln sista biten, eller 8 mil till Linköping och hoppa på pendeln där.
Lagom tills jag var framme i Mjölby drog ett rejält regnoväder in och det avgjorde saken – det fick bli pendeln.
Första cykelsemester med tält sammanfattad
43 mil på 6 dagar. Det sammanfattar min första cykelsemester med tält. Något av de jobbigaste jag gjort. Men samtidigt var det ett spännande experiment och nu har jag värdefulla erfarenheter och lärdomar som gör att jag kan planera nästa cykeläventyr bättre.
Det ser jag fram emot.