Det var självklart att jag skulle besöka Öland även den här sommaren. Redan i vintras bokades besöket in, och den här gången ville dessutom en kompis följa med. Så när jag satte mig bakom ratten var bilen fullpackad av mina och min kompis Åsas saker, för en roadtrip till södra Öland med Alvaret i spetsen.
Vi hade kanske inte den bästa väderprognosen framför oss men numer har jag god koll på var det finns vindskydd och lämpliga rastplatser som ger skydd från nederbörd och vind, och eftersom jag dessutom hade sällskap kändes ett något sämre väder inte som en stor sak.
Korvgrilling i regn vid Penåsa rastplats
Första dagen styrde vi kosan mot Penåsa rastplats.
Åsa ser till att föreviga oss i en selfie med mig till vänster och Åsa till höger.
Här satte vi upp tält och grillade korv i regnet, och hade det bra. Ett sällskap från södra delarna av Europa anslöt efter en stund men valde att slå sig ner en bit bort, vid det andra vindskyddet som finns på platsen.
Det regnade av och till större delen av kvällen, vilket gav extra djup till naturens färger.
När vi vaknade följande morgon var det fortfarande blött men solen sken och gav löften om en torrare dag.
Sol och bad vid Kleva strand
Åsa är en baddare på att bada och med solen på himlen ville vi gärna hitta en fin plats vid havet att hänga på. Efter lite letande hittade vi till Kleva badplats, där vi fick vara i det närmaste helt ensamma. Så underbart! Här tillbringade vi i flera timmar.
Åsa gick ner i vattnet utan att reagera på svalkan. Men så badar hon även isvak mitt i vintern.
Foto: Åsa Nordqvist
Jag var mindre kaxig och badade först senare, när solen hunnit värma upp luften lite mer.
Både ny- och återbesök till Tingstad flisor
Vartefter började äventyrsnerven pocka på viss uppmärksamhet. Åsa hade hört mig beskriva Tingstad flisor tidigare och ville gärna se dem.
Närmsta vägen dit är en promenad på 3,5 kilometer enkel väg, och sedan lika långt tillbaka igen.
Vi kom fram till att det var en lagom avancerad aktivitet för oss där jag med en tråkig hälsporre inte kunde gå lika långt som jag brukar, och Åsa av andra skäl inte heller var intresserad av längre turer.
På Alvaret markeras de flesta lederna med sådana här stenrösen.
Alvaret må vara ett kargt landskap men det blommar och frodas ändå överallt där det är möjligt.
Gul fetknopp lyser upp.
Blåklockor finns också den här tiden på året.
Åsa poserar fint vid den norra av Tingstads flisor. Det är en rejäl sten som rests en gång i tiden.
Den andra flisan, eller stenen, står drygt 200 meter bort.
Flisorna är vackra, även på närmare håll.
Inte bara vi människor skapar synliga stigar i marken, även myror kan göra det.
Alternativ uppsättning av tält vid Seby badplats
Efter ett, för mig, härligt återbesök till flisorna började det närma sig nattlägertider. Vi velade lite men valde sedan att åka vid Seby badplats och slå upp våra tält på den fina gräsplätten som finns där och ger första parkett ut mot havet.
Tältet Åsa hade, ett Lunar Solo, hade hon lånat av mig. Jag insåg redan på bilfärden ner till Öland att jag hade glömt tältpinnarna till det tältet så hon fick sex av mina tio tältpinnar. Lunar Solo har sex fästpunkter, och behöver alla för att kunna stå.
Mitt kupoltält, ett Hilleberg Niak, å andra sidan står som utgångspunkt redan av sig själv. Det behöver tältpinnar mer för att spänna ut absid och ventilation baktill, för att inte blåsa bort samt för att kunna spänna ut tältduken bättre så att tältet bättre står emot regn. Det har dessutom längre tältlinor, vilket möjliggör mer kreativa lösningar, om marken eller omgivningen i övrigt kräver det.
Det var alltså enklare för mig att få till en bra uppsättning av tältet, även utan tillgång till alla tältpinnar.
Vid Penåsa kunde jag komplettera med en tung sten samt en stock. Här vid Seby fanns flertalet bänkbord lediga, så jag placerade ett av dem vid mitt tält och spände upp två av tältlinorna till bordet.
Så med de fyra kvarvarande tältpinnarna samt lite fantasi var det inga problem för mig att fästa och spänna ut tältet.
Om du är mer nyfiken på de respektive tälten kan du läsa min recension av Hilleberg Niak här, och om Lunar Solo här.
Obligatoriskt besök på långa bryggan vid Seby badplats
Vid Seby finns en lång brygga, eller pir – jag vet inte vilket.
Bryggan har nyligen rustats upp, vilket jag ger före- och efterexempel på här.
Att gå ut på den där bryggan känns som en självklarhet varje gång.
Att stå ute på bryggan ger fin utsikt tillbaka in över Öland. Här: åt kusten norrut.
Eftersom Seby är på östsidan går solen ner ”över Öland” och inte över havet, så att säga. Därför är det alltid värt att gå runt och se hur solnedgången färgar in Alvaret, fälten och naturen i härliga nyanser.
Dimma drar in från havet till Möckelmossen
Natten vid Seby blev inte så blåsig som väderleksrapporten antytt och när morgonen kom var det nästan vindstilla.
Däremot hade en dimma rullat in, som åter gav mig och Åsa en blöt start på dagen.
Dimman höll i sig även när vi kommit bort till Möckelmossen ute på Alvaret.
Namnet till trots är Möckelmossen en sjö, som till stor del torkar ut varje år men sen fylls på igen.
Den breda spångade vägen gör de dryga 700 metrarna ut till en utsiktspunkt över sjön enkla att vandra. Och när spången tar slut tar en bred, platt grusstig vid.
Stenmurarna är vanligt förekommande över hela Öland. Jag tycker de är väldigt fina.
Besöker Ölands största fornborg: Gråborg
Med två nätter på Öland var Åsa och jag nöjda med vår mini-roadtrip men innan vi körde hem ville vi göra ett par nedslag till i den öländska historien.
Först körde vi upp till Gråborg, öns största fornborg och en viktig plats under medeltiden. Fornborgen nås lätt från en närliggande parkering. Jag besökte borgen första gången för ett par år sedan, i samband med en vandring jag gjorde då.
Gråborg är stor. Idag är ”insidan” till största del avstängd för besökare och används istället som betesmark.
Det är svårt att nämna Gråborg och inte samtidigt nämna ruinen av Sankt Knuts kapell som ligger precis i anslutning. Dess position stärker upp betydelsen av Gråborg, när det begav sig.
Vallmo är en av mina favoritblommor och växte för fullt under min och Åsas roadtrip till södra Öland.
Magnifika Ismanstorps borg blir sista anhalt
Slutligen körde vi bort till Ismanstorp, som också är en borg med gammal historia på ön. Parkeringen är nära även här, men man behöver gå en kortare bit – några hundra meter – genom en skogsstig för att komma fram.
Att gå genom den täta, mörka skogen och plötsligt komma ut i ljuset till den stora öppna ytan där resterna av borgen finns är en upplevelse i sig.
Till skillnad mot Gråborg går det utmärkt att vandra runt i Ismanstorps borg där det fortfarande går att se var väggar fanns och byggnader började och slutade.
Just vid det här besöket doldes mycket av den inre strukturen frodande grönskan. Här: solvända. Vill du se mer av insidan av borgen kan du kika här, från mitt tidigare besök.