När min kompis behövde låna ett tält under vår utflykt till Öland var det Lunar Solo jag kunde avvara. Detta blev en bra påminnelse om varför jag lämnat kvar tältet hemma gång efter gång de senaste åren. Här följer en recension av Lunar Solo från Six Moon Designs och framför allt hur det hanterar kondens ett par vanliga nätter i ett somrigt Sverige.
Värt att nämna är att den här recensionen inte är en fullskalig variant där varenda millimeter, materialval och teknisk aspekt granskas, mäts och vägs. Se det hellre som en sammanfattning av hur det fungerade i verkligheten utan några särskilda omständigheter. Så som det ändå oftast är.
Grundläggande fakta om Lunar Solo
Jag och min kompis Åsa gjorde ett besök till Öland under juni, där vi sov i tält under två nätter. Jag hade mitt favorittält Hilleberg Niak för egen del, och Åsa lånade mitt enväggstält Lunar Solo från Six Moon Designs.
Konstruktionen gör att tältet inte väger mer än strax över 700 gram. Dock har jag för mig att tältpinnar inte räknas in i vikten så säg att det väger närmare 800 gram. Vilket ändå är väldigt lätt. Då behövs en vandringsstav (eller liknande) för att tältet ska kunna resas, något som inte räknas in i totalvikten. Åsa fick låna en av mina vandringsstavar från Black Diamond.
Jag hade själv inte använt mitt Lunar solo sedan 2020, när jag vandrade södra Bergslagsleden. Under den här utflykten fräschades mitt minne upp kring varför: kondensen i tältet kan vara brutal.
Natt 1: Uppsättning i regn och högt gräs
Inför första natten fick Åsa sätta upp tältet i regn och högt gräs. Med tanke på att det också var första gången hon ens fick se tältet var omständigheterna inte de enklaste. Jag hjälpte såklart till men eftersom jag inte använt det på länge var min hjälp bara väldigt grundläggande.
Åsa fick upp tältet men berättade på morgonen att det runnit inuti längs tältduken och till och med droppat ner i hennes ansikte.
Här ser du tältet till vänster i bild.
Kanske var det en dålig pitch? Det var ju ändå första gången. Jag var säker på att det inte läckte, eller att det hade regnat in – jag hade nogsamt sömtätat det när det var nytt, låtit det stå ute i regn och testat det själv vid några tillfällen, även om det nu var länge sedan.
Natt 2: Perfekt pitch och lätt bris borde garantera kondensfritt, men…
Efter en mestadels solig dag var humöret på topp och när det var dags att sätta upp tältet för den andra natten var det på en ny tältplats där gräset var kort och regnet höll sig borta.
Åsa fick till en perfekt pitch. Dessutom blåste friska vindar in från havet. Potentialen för ett torrt tält kändes stor.
Men när morgonen kom hade en tjock dimma rullat in. Den kondens som blev effekten av kroppsvärmen från Åsa inne i tältet och det kyligare, mer instabila vädret utanför gjorde att det rann på insidan av väggarna och blötte ner golvet – och den utrustning som fanns där. Inte alls bra.
Slutsats av recension av Lunar Solo: icke godkänt
Vi kunde båda konstatera att även om vädret kanske varit lite extra blött dessa båda nätter så är det ändå ett väder som ett tält i Sverige ska kunna klara av, och särskilt i de södra delarna av landet.
Lunar Solo landade åter på “icke godkänt”, precis som när jag använde det senast för fyra år sedan.
Jag kommer trots detta behålla tältet; det är bra att ha något att kunna låna ut i mer kontrollerade och soliga förhållanden vid övernattning på hemmaplan och för skojs skull. För när en perfekt svensk sommardag erbjuds funkar det, trots allt.