Topparna i södra Sverige kan inte skryta med lika många meter över havet som längre norrut. Å andra sidan kan utsikten ändå bli slående eftersom allt annat i omgivningen också är lägre placerat. Så är det till exempel vid Hiaklitten, en punkt som kräver en kort men brant stigning att nå – och samtidigt kan utgöra ett bra test för krånglande knän.
Efter mitt besök till Bexells talande stenar hade klockan knappt passera lunchtid så mer tid för upptäckter fanns. Alltså styrde jag kosan emot nästa mål, vilket var Hiaklitten, en av de högsta punkterna i Halland. Härifrån hade jag sett bilder på utsikten och den ville jag uppleva även i verkligheten.
Kliver uppåt till Hiaklitten för att se utsikten
Nu stod det dock inte särskilt mycket vandring på schemat, jag skulle bara helt sonika gå upp till utsiktspunkten. Alltså tog jag enbart med mig kameran i ena handen och bilnycklarna i den andra innan jag stegade uppåt.
Efter några minuters brant stigning var jag helt plötsligt framme. Vädret var med mig och jag fick verkligen den där vyn jag sett på bild.
Tyvärr lyckades jag tajma denna toppbestigning med en annan familj som började packa upp en picknick. Så efter att jag fångat den bild jag ville traskade jag neråt igen.
Utmanar knä som krånglar
Om du följt mina blogginlägg hittills på mitt äventyr i Halland 2023 har du kanske noterat att det knappast handlat om några långvandringar. Till saken hör att jag några veckor tidigare råkade ut för något oförklarligt (ja, två fysioterapeuter kikade på det med ett par veckors mellanrum och hade inget svar att ge) med mitt knä, vilket gjorde att jag inte kunde stödja på det ordentligt. Det gick varken att böja eller räta ut så min tripp till Halland var på många sätt också ett sätt att testa vad knät pallade.
Båda fysioterapeuterna hade oberoende av varandra sagt att jag skulle fortsätta vara så aktiv som jag brukade, men justera det jag höll på med ifall knät gjorde ont. Ingen särskild rehab behövdes, tack och lov, men jag valde ändå att testa knät långsamt. Särskilt som jag ville veta hur det pallade större utmaningar senare, eftersom en fjällvandring senare på sommaren i allra högsta grad var inplanerad.
Alltså blev det inga långvandringar under den här Hallandsveckan utan alla vandringar jag gjorde såg jag som ett test för att känna in hur knät reagerade.
Knä gör det klurigt att sova i hängmatta
I takt med att jag kände att knät klarade av det ökade jag på utmaningarna. De fysiska aktiviteterna visade sig så småningom funka utmärkt. Värre var att antingen stå stilla och då behöva överbelasta det andra benet, eller att inte kunna sträcka ut benet helt oavsett om jag låg på rygg eller mage, vilket ställde till det nattetid. I kombination med att sova i hängmatta blev det lite klurigt…
Tredje natten spenderades återigen i hängmatta, och alltså med ett högerben som inte kunde sträckas ut hela vägen. Det var inte idealiskt men det gick.
Under en vecka i början på juni 2023 tog jag ut en tidig semestervecka och körde ner till Halland för att i första hand uppleva de bokskogar jag lärt mig ska finnas gott om där, men också för att i övrigt upptäcka sydligare delar av vår svenska natur. Jag sov i hängmatta de första nätterna, och växlade sedan till vanligt hus då jag tog över min pappas “pendlarstuga” en bit söder om Göteborg vilken min syster med familj lånade parallellt med att jag luffade runt i skogarna. Du hittar alla blogginlägg under taggen Halland 2023.