I Söderköping finns ett litet berg (som nog snarare är en kulle) som, oavsett definitionen på berg, i alla fall heter Ramunderberget. Det sticker rakt upp någonstans runt 70 meter och erbjuder utsikt över hela småstaden nedanför.
Alltid när berget kommer på tal eller när jag läst om Söderköping, så nämns det i positiva, ja, nästan skrytsamma ordalag. Sörpingsborna verkar helt enkelt vara rätt stolta över sitt berg och jag har på sistone känns en önskan att ta del av det. I förra veckan gjorde därför sambon och jag en liten utflykt söderut, stärkte oss med egentillverkad glass från Göta glass (vi var inte intresserade av det hypade Smultronstället, som för övrigt hade galet lång kö till sin glasservering), gick uppför den nybyggda trappan till utsiktstornet, kollade åt norr, väster och söder och gick sedan ner igen.
En bra dag!