När jag är ute och vandrar förväntar jag mig aldrig att träffa på djur, inte dem man kan tänkas vilja se i alla fall. Det är heller inte anledningen till att jag är ute och vandrar i naturen så när jag traskar fram gör jag det aldrig med avsikt att smyga. När jag då ändå råkar klampa rakt in i ett sådant där sällsynt men ändå välkommet möte, blir det desto roligare. Som när jag mötte en älg på Fjällmossen.
Disigt på gränsen till dimma, snöfläckar på marken och lite is på vattenpölar men också töväder och plusgrader. Det var vädret jag valde att ta med mig min stora kamera ut i, för en enklare fotovandring runt i Fjällmossens naturreservat.
Knappt halvvägs på min rundslinga hade jag nu kommit till den spång som tar dig tvärs över mossen. Här ville jag passa på att försöka ta några schyssta bilder.
Tycker mig se älg på Fjällmossen
Jag vände mig åt vänster. Sen åt höger, men tyckte väl att det var lite si och så med utsnitten den här dagen. Det var då jag såg något i skogsbrynet där mossen slutade. Liksom en brun hög klump i skogen. Fast också något som tycktes vagt bekant. Vita bakben. Kunde det vara en älg som stod där borta?
Jag tittade och tittade. Gick fram och tillbaka längs med spången. Tyckte att; jovisst är det en älg. Sen; nej, ögonen lurar mig. Den rör sig inte. Eller gör den det?
Tips: kolla i skogsbrynet till vänster om trädstammen i förgrunden.
Till slut kunde jag konstatera att det tveklöst var en älg som stod där.
Det lite roliga är att jag efterhand via de första fotona lätt kunde konstatera att älgen, där den stod med huvudet vänt emot mig, hade full koll på mig långt innan jag uppmärksammat den. Såklart.
Är det en älgko eller en älgtjur som tappat sina horn?
Jag blev lätt exalterad över att inse att detta mäktiga hjortdjur stod just där. Så jag fotade. Tittade. Filmade med mobilen. Fotade lite till. Tittade ännu mer.
Först verkade det självklart att det var en älgko eftersom hornen saknades. Samtidigt tappar tjurarna hornen varje år. Men när? Den här älgen tycktes mig också så grov. Jag besökte en älgfarm sommaren 2020 och fick då både mata och klappa älgkor, vilka jag minns som lite slankare i konturerna.
Jag läste på om älgarnas utseende när jag kom hem igen, vilket upplyste mig om att hornen kan mycket väl vara tappade den här tiden på året. Och förutom hornen och själva kroppsformen fortsätter tydligen det vita på benen ännu längre upp på rumpan hos honorna, något som inte var fallet på den här älgen. Så sammanfattat får det mig snarare att tro att det här var en tjur.
Det förmodade hankönet kan också förklara att allt gick så lugnt till, för ett av mina bästa minnen från det där älgfarmsbesöket var beskrivningen av hur det snarare är honorna än hanarna man ska passa sig för, året runt.
Älgen glider vidare in i nästa skog
Älgen stod bra länge och tittade tillbaka på mig. Tills den tyckte att det räckte, travade över myren och in i skogen på andra sidan och försvann.
Först filmade jag i ”sociala medier-vänligt” stående läge på mobilen.
Sen tänkte jag att liggande ju också kan vara bra. Jag hoppas du har överseende med de olika formaten.