Blåstöten: 3/3
Den tredje dagen och dags att bryta upp från baslägret vid Blåstöten. Vandringen hemåt var tänkt att bli något längre och en annan väg än den vi tog dit men det visade sig att Anån hindrade oss. Den väg som sommarleden ledde oss tog oss till en mindre sjö och både in- och utlopp som helt enkelt var för breda, djupa och strömma för oss att vada över med packning och hund. Istället trasslade vi oss tillbaka genom skogen och fick leta reda på samma vadställe vi tog oss över två dagar tidigare.
Torrskodda och över på andra sidan dukade vi upp till en efterlängtad frukost – det hade blåst så mycket på morgonen att vi valt att vänta med frukosten; risken var stor att vinden skulle döda gaslågan helt enkelt.
Efter en god frukost knatade vi tillbaka på samma led som vi kom första dagen. Någonstans halvvägs kom samen och markägaren Jan Fjällgren körandes på en fyrhjuling. Jag trodde att han bara skulle hälsa och köra förbi men han stannade, stängde av motorn och stod och snackade med oss ett tag, tydligen rätt nyfiken på vad vi två gjorde där med så stor packning. Lite tidigare längs leden hade vi mött tre andra vandrare med lätt packning som också tyckte det var lite spännande av att vi gjort en längre tur – uppenbarligen är det inte så vanligt i området så vi blev lite som en raritet. Det hade jag inte trott!
Liggande och trasiga ledmarkeringar var en vanlig syn på södra sidan Anån. Det var tydligt att inte särskilt många brukar vandra här. De vandrare och samen vi mötte på ”rätt” sida ån, bekräftade det ytterligare.
Renar på bete i skogen. Under vandringen hem kretsade en helikopter över området: det var samerna som samlade ihop renarna för märkning.
Sista dagen tänkte vi ta frukosten efter att vi kommit över till norra stranden av Anån. Men den västra leden som ledde över ån inte var alltför vandrarvänlig – lämpligt vadställe saknades helt enkelt. Därför fick vi gå tillbaka till det första vadstället och det tog någon timme extra. När gröten var kokt smakade den extra gott!
Anån som Sabina, jag och Dimva fick vada över för att komma till andra sidan. En gång i tiden fanns nog en bro men det var länge sedan.
Gott med frukost!
Dimva sitter fint vid vadstället.
Utsikt mot base camp. Där någonstans nedanför Torkilstöten (till höger) hade vi vårt tältläger i två nätter.
Utsikt över Anådalen, en lätt och fin vandring.