Så här min fjärde dag längs Vildmarksvägen började jag närma till slutet på denna naturnära och bilvänliga semesterupplevelse. Men jag hade några besöksmål kvar. Näst på tur stod Stalonberget som, enligt vad jag läst, skulle bjuda på galet vacker utsikt.
Som vanligt var jag ivrig att komma iväg på morgonen och trots att jag redan hade hunnit göra ett oväntat stopp vid magnifika Litsjöforsen bara strax efter starten vid Trappstegsforsen, var jag fortfarande tämligen ensam på vägarna.
Kör till toppen av Stalonberget ”på egen risk”
När jag efter en mindre felsväng inne i samhället Stalon (hur man nu kunde köra fel där…) befann jag mig vid foten av den beryktade, branta och smala vägen som skulle ta mig till toppen. En topp via vägen som man körde till ”på egen risk” enligt en skylt vid sidan.
Men bevisligen hade ju många lyckosamt tagit den risken före mig så jag tvekade inte en sekund. Upp skulle jag och det skulle ske enkelt och smidigt med bilen.
Här är toppen nådd.
Smal och krokig väg i sann alpanda
En sak jag ofta förundrades över under mina dagar längs Vildmarksvägen var hur många oländiga, krokiga, branta och smala platser som husbilar av nästan alla storlekar tog sig till.
När jag körde upp längs den cykelvägsbreda vägen och sakta tog svängar som skulle platsa i de schweiziska Alperna tänkte jag att ”hur sjutton kan stora husbilar köra här?” För via bloggar jag läst hade så skett.
Husvagnsekipage på toppen av Stalonberget
Efter en liten stund hade jag slingrat mig upp på toppen och som väntat så här tidigt på morgonen var där knappast någon rush. Och vad såg jag stå parkerat där uppe på toppen? Inte en stor husbil visserligen. Men en Volvo kombi med stor husvagn. Herrejösses. Jag skulle inte vilja köra det ekipaget och få möte, varken uppåt eller neråt.
Inte Volvon med husvagn, som synes. Det kändes däremot lämpligt att låta lånebilen som jag körde runt med få agera fotomodell här uppe. Med namnet Grandland X borde ju denna Opel vara som gjord för lite mer ruffa miljöer.
Det kallare och blötare väder som drog in under gårdagen såg till att göra naturen lite mer intensiv.
Någon hade roat sig med att bygga ett spetsigt stenröse.
Om jag läser kartan rätt så är det Gäddbäcksberget man ser närmast, med kraftledningsgatan som ett tydligt spår rakt över fjället.
Sommaren 2021 tog jag bilen från södra Öland till norra Norrland för att upptäcka små och stora guldkorn i Sverige. Jag sov i bilen, tältet eller hos familj och vänner längs vägen. Du hittar alla relaterade blogginlägg under taggen sommaräventyr 2021.
Spana också gärna in denna interaktiva karta där jag sammanställt merparten av min roadtrip, så att du enkelt kan se vad som finns var. Jag hoppas du blir inspirerad!