De flesta som fjällvandrat vet att vatten finns att dricka som det är, överallt. Men i lågland är det lite annorlunda. Här får du tre vanliga metoder som löser problemet och hjälper dig att få tillgång till vatten att dricka vid låglandsvandring, utan att behöver bära flera liter och kilon extra.
Den generella uppfattningen är att vattnet i Sverige är väldigt rent. Fjällvattnet går att dricka som det är. Vid låglandsvandring kan det däremot finnas en och annan bacill. Virus är vi generellt sett förskonade ifrån.
Vatten hämtas upp från en naturlig källa längs Sörmlandsleden. Oftast är det kallt, friskt och gott.
Tre sätt att fixa dricksvatten
Så hur gör man för att undvika även bacillerna? Här är några vanlig förekommande lösningar, för den som inte vill bära mängder av vatten med sig hemifrån.
1. Vattenfilter
Filtret sägs filtrera bort cirka 99% av alla baciller. Ett helt vanligt vattenfilter rår inte på virus men dem är vi som sagt förskonade ifrån. Det finns flera olika modeller på marknaden, kika runt vilket som kan passa dig.
Tyvärr kan de kosta en liten slant men när alternativet är att bära en massa extra är det ändå värt det, i alla fall enligt mig. Personligen är vattenfilter obligatorisk utrustning på vandring.
Jag har testat Katadyn BeeFree-filter, vilken i teorin är ett fantastiskt vattensystem. Tyvärr fallerade det ganska snabbt: efter bara någon dag flödar knappt något vatten igenom filtret längre och när jag hade testat mitt tredje filter reklamerade jag och gav upp.
Numer kör jag sedan 2020 på Sawyer Micro Squeeze tillsammans med en 2 liters vattenpåse från Cnoc. Det är en kombination jag är mycket nöjd med. Det är inte det snabbaste vattenflödet och du behöver göra rent filtret kanske var tredje dag under en vandring, men det är pålitligt och det är enligt mig ett avgörande beslutskriterium i slutändan.
En sak jag verkligen gillar med Sawyer Micro Squeeze + Cnoc-kombon är att man kan låta graviationen sköta filtreringen. Häng upp på lämpligt ställe och pyssla med annat i lägret medan vattnet rinner igenom.
2. Koka vattnet
Ska man testa att vandra för första gången går det bra att ”vattenplanera” någorlunda smart, alltså ändå bära med sig lite extra, och sedan koka resterande vattnen man behöver. Vatten kan du hämta från närmsta vattendrag; sjö, bäck eller liknande.
Fördelen med att koka är att man inte behöver köpa något dyrt vattenfilter. Nackdelen är att det går åt mer bränsle för att koka vattnet och så måste vattnet svalna innan det går att dricka utan att bränna sig. Men om man bara ska ut någon gång så funkar den här metoden utmärkt.
För att koka vattnet rent har jag lärt mig ”big bubbles, no troubles”: när vattnet kokat rejält ett par minuter har alla eventuella baciller kokat bort och det är säkert att dricka.
3. Drick vattnet som det är
En grupp vandrare förespråkar att helt enkelt ”härda magen”. Alltså dricka vattnet som det är rakt upp och ner, eventuellt bli sjuk och låta vår fantastiska kropp bekämpa bacillerna för att sedan vara ännu tåligare.
Jag har druckit vatten ur naturliga källor på flera platser, flera gånger och någon gång också testat att dricka ur en vanlig bäck i skogen utan att ha blivit sjuk. Men i övrigt håller jag mig till filtrerat vatten. Du avgör själv.
Från den här bäcken i skogen längs Bergslagsleden har jag druckit vattnet direkt som det är.
Sötvatten som inte bör drickas – och brunt som kan drickas ändå
Så fort du kommit ut i naturen är det som regel fritt att dricka vattnet, enligt valfri metod ovan. Dock rekommenderas man att undvika vattendrag med avrinning från åkrar och fält – där finns gödsel och annat som kan öka risken för sjukdom. Och så ska du inte heller dricka vatten som finns i närheten av soptippar.
I övrigt kan ditt smak- och luktsinne guida dig rätt. Kom ihåg att brunt vatten inte är farligt, det är bara färgat från den mörka myllan i skogen runtom. Bara att dricka på alltså, och om du filtrerar det så blir det klart och fint.
Hoppas du får en otörstig vandring!