Jag har länge velat besöka Lilla Göljen, en rastplats vid en liten göl i skogen som helt enkelt fått positiva omskrivningar och gjort mig nyfiken på ett besök.
Jag har ingen bil så jag behöver resa kollektivt. Närmsta busshållplats för att gå till Lilla Göljen innebär 8-9 kilometers vandring och det är helt okej. Däremot går det i princip inga bussar på helgerna, och det är bara då jag jag göra sådana här små vandringsäventyr.
Tidigare försök misslyckades
När jag försökte i höstas missbedömde jag avståndet från min startplats så pass mycket att jag helt enkelt fick justera färdplanen och slå läger betydligt tidigare än tänkt. Fram till Lilla Göljen kom jag aldrig då.
Det här är sjön Skvättan. Det var här jag fick slå läger i höstas när jag insåg att jag inte kunde fortsätta till Lilla Göljen. Det var dock väldigt mysigt så jag var inte ledsen för det.
Men så i torsdags tänkte jag att om jag slutar jobbet lite tidigare på fredagen och tar 16-bussen så hinner jag gå till Lilla Göljen på kvällen. Om jag sedan går samma väg tillbaka, samt lägger på lika lång sträcka ytterligare och trampar vidare längs Bråviksbranten, så jag kommer till Vildmarkshotellet vid Kolmårdens djurpark varifrån det går bussar som jag kan ta.
Oönskat väder skulle utmanas
På fredagsmorgonen vaknade jag upp till en senkommen snöstorm. Min entusiasm för kvällens vandringsäventyr sjönk rätt snabbt.
Men jag ville inte ge tappt utan tänkte att lite traskande i trist väder skulle vara bra träning inför Kungsledenutmaningen jag planerar för årets sommarsemester: jag har tänkt gå hela ledens 42–44 mil. (Tanken med min påskvandring var att utsätta mig för lite kyla och sämre väder, vilket inte alls blev fallet med sol och fint väder nästan hela tiden.)
Jag packade ryggsäcken och hoppade på bussen, förberedde mig på att frysa, bli blöt och ha en allmänt tung vandring.
I början av vandringen strålade solen. Det dåliga vädret tycktes långt bort.
Dumt nog lämnade jag vandringsstavarna hemma när jag gjorde min påskvandring. Nu såg jag till att ta med dem. Det är verkligen både lättare och roligare att vandra med stavar.
Framme vid lägret och med solen på god väg neråt såg det lite dramatiskt ut på himlen. Var det nu ovädret skulle rulla in?
Bättre än önskat men bra ändå
Det kom visserligen några duggande droppar regn. Fast först när skymningen fallit och jag gott och väl var framme vid mitt nattläger vid Lilla Göljen. Och visst var det lite kallare än det varit under påskhelgen.
Så värst mycket värre än så blev det inte, den här gången heller. Svårt att klaga på det, dock. Jag gillar onekligen mer att gå i sol och värme än regn, blåst och kyla.
Här sov jag gott. Om jag sover själv i vindskydd brukar jag lägga mig längs med den bakre väggen. På så vis kan jag välja att vända mig mot väggen för att få ”mörker” eller vända mig utåt för att kunna spana på naturen. Jag brukar föredra det senare.