När jag testade min tarp för första gången behövde jag såklart få till en övernattning. I samband med det ville jag passa på att få sträcka lite på benen och gå lite längre. Jag gissar jag att jag gick ungefär 3,5 mil på två dagar. Det är inte så långt som jag tycker jag borde kunna gå på en dag – 20 till 25 kilometer – men för säsongens första vandring får det vara okej. Det är bara traska på så kommer sträckorna så småningom!
Jag började vandringen vid Torshag precis i norra utkanten av Åby och anslöt snart till Östgötaleden. Så småningom delade Östgötaleden sträckning med Sörmlandsleden och den följde jag sedan till Lövsjön och sista transportsträckan till bussen hem vid Kolmårdens djurpark dag två.
Spegling i vattnet i närheten av Torshag och början på vandringen.
Viden har kommit en bra bit.
Härlig skogsvy.
”Blåsippan ute i backarna stå!” Det är så länge sedan jag sett blåsippor att jag först inte ens var säker på att det var just den sippan.
En jättegryta. 1,4 meter i diameter och 1,3 meter djup. En informationsskylt i närheten berättar mer om hur hålet formades under dryga 100 års tid i samband med den senaste istiden. Varför en slang ligger i hålet framgår dock inte.
En ledmarkerad tall på ett kalhygge. Jag passerade ett och annat kalhygge på min vandring och blev väl lite trött på dem till slut. Jag försöker tänka att hyggena behövs eftersom vi vill skapa i och bygga med trä som naturmaterial, men dels är jag inte helt övertygad om att det alltid är den bästa metoden på lång sikt och dels så är hyggena helt enkelt fula.
Där vid stockbänken till höger tog jag en liten paus i solen. Byggnaden bakom kallas för Långa Längan och är en del av en gammal gästgivaregård, om jag minns rätt.
Det här är en liten kolerakyrkogård som anlades under 1800-talet när kolera härjade. En mamma och en dotter dog i sjukdomen och begravdes här. Inga andra insjuknade dock så det blev bara de två. Gravarna kallas Götas grav eftersom pappan i familjen hette Göta.
Östra delen av Lilla Älgsjön. Jag slog nattläger i skogen, här nere vid vattenbrynet blåste det förskräckligt kallt.
Tranmossen. Mossar för direkt tankarna till Norrland.
Från torr mosse till blöt mossa.
Spångar är bra ibland, även om de är tråkiga att gå på.
Jag har nog inte sett grodägg sedan jag var liten men här råkade jag på två samlingar i dikeskanten.
Det tog ett ögonblick eller två innan jag insåg att det var en kopparödla och inte en orm som låg och solade sig mitt på stigen. Hen flyttade inte på sig en millimeter så hen var nog precis nyvaken.
Nu närmar jag mig sista delen av vandringen.
Vindskyddet vid Lövsjön. Här packade jag upp och tog en lång lunchpaus i solen. Tyvärr var det rätt risigt i direkt anslutning till vindskyddet med skog som huggits ner och träd och grenar som låg fallna lite överallt. Det var trist eftersom jag tyckte det var så mysigt där förra året.